| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFRAKA a3v~ra2ka (a`fraka Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under beschor)), -NING.
— jfr RAKA AF.
1)
a) med skarpt skärande verktyg (ss. rakknif o. d.) borttaga (hår, skägg o. d.); raka bort. (Det anstår en kvinna) illa ath henne är hårit affskorit eller åffrakat. 1 Kor. 11: 6 (NT 1526). Affraka sitt skegg. 3 Mos. 21: 5 (Bib. 1541). Hela sårets omgifning rengöres .. noggrant, hår afrakas i tillräcklig utsträckning. Rossander i NF 15: 1204 (1891).
b) (föga br.) gm rakning befria (hufvud osv.) från hår osv.; raka. Hartman 392 (1828). Han afrakade hela hufvudet på sin .. träl. Carlstedt Herodot 2: 191 (1833). jfr: Mekanismen .. afrakar tjugu personer på en gång. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 194 (1833).
2) [jfr eng. rake off]
a) bortskrapa l. bortstryka (ngt) från ytan af ngt. jfr: Proluo .. Affraka, grant borttaga. Lex. Linc. (1640). — särsk.
α) (föga br.) metall. afdraga. Man afrakar dem (dvs. de främmande metallerna), så att blyets yta blir ren. Berzelius Kemi 2: 375 (1812). När zinken smält och degeln kommit i glödgning, afrakas den derpå bildade gråa hinnan. C. G. Nyblæus 339 (1846).
b) (föga br.) skrapa (ngt) rent. Insamlingen (af myror) sker med släta käppar, som instickas i myrstacken, och då de blifvit fulla af .. myror, afrakas i ett kärl med vatten. Berzelius Kemi 1: 580 (1808, 1817).
Spalt A 417 band 1, 1898