| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFRUSTA a3v~rus2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
— jfr RUSTA AF.
1) (†) rusta till affärd. — refl. Dän .. Sol, som hela Wärlden lustar (dvs. fröjdar), / nedsänkier nu sin Strål, från ögon sig afrustar. Warnmark Sinnev. 45 (1687).
2) [jfr fr. désarmer] sjöt. om fartyg.
a) tr.: nedtaga rår, stänger o. öfriga rundhult å (fartyg) samt från (detsamma) föra i land segel, tackling, ankare osv. Regl. f. fl. 1834, 1: 84, 207. De större Skeppen afrustades. Gyllengranat 1: 292 (1840). Nissen i NF (1875). Skall fartyget .. afrustas och uppläggas för någon längre tid. Frykholm 308 (1881, 1890).
b) intr. = a i pass. Då flottan afrustar. Regl. f. fl. 1834, 1: 19. Fregatterne afrustade. Gyllengranat 2: 264 (1840). NDA 120 (1875).
3) [jfr fr. désarmer] intr., om stat osv.: sätta sin armé (o. flotta) på fredsfot l. företaga (väsentliga) indragningar i den; afväpna. Schulthess (1885). Frankrike (har) en stor fördel af en afrustning. SDS 1894, nr 228, s. 1.
Spalt A 431 band 1, 1898