AFRÖSNING a3v~rø2sniŋ (a`frösning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. — konkret: afrösad jord. Almqvist (1842). Dalin (1850).
Ssgr: AFRÖSNINGS-JORD310~2. jord, som vid skifte afrösas från inegor ss. hvarken odlad l. till odling tjänlig. Afrösnings-jord .. innefattar .. all jord som hvarken är odlad eller odlingsbar. Geijer I. 7: 251 (1829). För taxerings-arfvodet skall Landtmätare urskilja In- och Afrösnings-jorden. SFS 1834, nr 33, s. 8. Cnattingius (1873, 1894). —
