| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSAKNAD a3v~sa2knad (a`fsaknad Weste), r. l. m.; best. -en; pl. (föga br.) -er (Wallin 1 Pred. 1: 140, 233 (c. 1830?); Därs. 2: 127 (c. 1830)) (se för öfr. SAKNAD).
— jfr ÅSAKNAD.
1) smärtsam känsla af förlusten l. frånvaron af ngn l. ngt. Afsaknad, .. desiderium. Swedberg Ordab. (c. 1730).
a) sorg l. känsla af tomhet efter en afliden; saknad. Dödde til mångas sorg och afsaknad. Nordenflycht QT 1746—47, s. 104. Han dog till stor afsaknad för alla sina vänner. SAOB (1870).
b) känsla af tomhet l. längtan efter ngt, som man ej (mera) eger l. åtnjuter osv. Då bruke vi denna verlden rätt .. och känne hvarken ånger eller afsaknad, när vi snart lemne den. Wallin 1 Pred. 3: 36 (c. 1830?). Var öfvertygad, att jag utan afsaknad kan försaka ett nöje, då jag dermed vinner ditt bifall. Carlén Klein 153 (1838). Nu .. kunde jag ej annat än med vemod och en viss afsaknad blicka tillbaka på den tid som flytt. Gleerup i Kongo 2: 499 (1888). Jag känner alls ingen afsaknad efter det. Björkman (1889).
2) obehag l. olägenhet på grund däraf, att man förlorat l. nödgas undvara ngt. Epther ecke ær tilfelle till at faa för(eskrif)ne tiende till hielp Ther doch then menige man minsta affsaknaden aff kende. G. I:s reg. 2: 83 (1525). (Om) man skulle then wanlige Sochnegången aldeless afskaffa, .. (lände detta) Ungdomen till een merkeligh afsaknatt. Thyselius Handl. lärov. 1: 11 (1620); jfr 4. Mycket kan en practicus, utan afsaknad, vara förutan, som en Juris Professor nödvändigt bör veta. Nehrman Pr. civ. 4 (1751); jfr 1. En stor afsaknad för alla finnar är (i Enköping) bristen på badinrättningar. J. Ahrenberg i SD (L) 1895, nr 123, s. 10. — (†) i utvidgad anv.: olägenhet, skada, men, förfång. RA 3: 170 (1593). På dedh handelen igönom idher frånvaro icke må tage någon skadhe och afsacknatt. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 84 (1615). Thetta skal mehra lända .. (dessa) Städher til fordeel, än til affsaknat. Schroderus Uss. F 1 b (1626). Ehwad tu (dvs. Gud) giör min båtnad är / Och icke min afsaknad. Ps. 264: 2 (1695); jfr Ps. 253: 2 (1819). Desavantage, afsaknad, skade, nachdel. Swedberg Schibb. 263 (1716). Redeligheten .. underkastar sig den (dvs. lagen) giärna .., änskönt med egen olägenhet och afsaknad. 2 RARP I. 1: 123 (1719).
3) (nästan †) förlust, mistning, minskning. Wii finne .. effter skattebökerne at her är stor åffsaknat .. på the rettigheter som til forende warit haffua til slottit. G. I:s reg. 7: 191 (1530). Gudh .. fasthäller förtörna .., än någon affsaakna taga vppå sins fåfänga nampns berömelse. Bullernæsius 355 (1619). Wij .. achta för alzintet, många goda Stunder illa at anwända .., hwilken affsaknadh medh all Werldennes Rijkedom .. icke kan återfåås. Arvidi 4 (1651). Der föreföllo då några små skärmytzler, men utan synnerlig afsaknad på någondera sidan. Nordberg 1: 91 (1740). Förgängelsen rycker ifrån oss, hvad vi mest värderade, och våra afsaknader kännas oersättliga. Wallin 1 Pred. 2: 127 (c. 1830). Då .. Uppbördsman .. genom vårdslöshet .. förorsakar Kronan någon afsaknad. Bonsdorff Kam. 935 (1833).
4) brist, umbärande, saknad.
b) med prep.-uttr.; i sht med bibegrepp af att saknaden innebär en kännbar olägenhet. (Brefskrifvaren) Begiärer, at afsaknaden af .. (vännens) umgiänge må med brefväxling ärsättias. Biurman 34 (1729). (Kvinnan var) i afsaknad af sjelfständighetens förmoner. Hildebrand Sv. medelt. 1: 90 (1879). (Lifegenskapen) närmade sig .. gränsen för fullständig afsaknad af all eganderätt. Gyllensvärd i NF 9: 1251 (1885). Palmberg Hels. 347 (1889). Norge .. var i nästan total afsaknad af erforderliga egna institutioner. O. Varenius i Sv. tidskr. 1893, s. 47. — (föga br.) I a(fsaknad) af ungerskt vin, kan äfven Mosel gå an. I denna bem(ärkelse) brukas ordet mindre väl. Dalin (1850).
Spalt A 443 band 1, 1898