Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSALU a3v~sa2lɯ (a`fsalu Weste), sbst. ((†) f. Næsman i VetAH 8: 132 (1747); Hülphers Dal. 350 (1762). — (†) n. C. A. Ehrensvärd hos Warburg 311 (1796); Crusenstolpe CJ 2: 203 (1845)); oböjl.
1) försäljning (eg.: från större förråd l. lager).
a) i uttr.: till afsalu. Then ene bondhen köpe (ej) fææ eller annen wara aff then annen thill .. affsala. G. I:s reg. 1: 242 (1524). Afsalu .. (i uttr.) Til afsalu. Sahlstedt (1773). Skogen (på boställe) får nyttjas endast till åbyggnad, hägnad och vedbrand på stället, men ej till afsalu. Rabenius Kam. § 228 (1825, 1832). Lemna virke till afsalu. Forssell Stud. 2: 281 (1880). ”Gerningsmän” .. som arbetade .. til afsala. Hildebrand Sv. medelt. 1: 341 (1881). Hålla till afsalu. Björkman (1889). — (mindre br.) (Varorna) äro eller gå till afsalu. Almqvist (1842). — (mindre br.) med attribut. Till vidare afsalu. Palmblad Fornk. 2: 131 (1844).
b) (mindre br.) i uttr. för afsalu. A. W. Cronquist i Tekn. tidskr. 1874, s. 28. Folk, som .. idkar slöjd för afsalu. A. Cajanus i VLS 48 (1888).
c) (†) i annan anv. Ej må afgärda by .. af bolbys skog och mark .. afsalu giöra. BB 19: 2 (Lag 1734). Af skogen giöres ingen afsalu med timmer. Næsman i VetAH 8: 132 (1747). Genom donationer, lån och afsalur. Botin Hem. 2: 169 (1756, 1789). Det .. fördelagtigaste pris, så i afsalu, som köp. SP 1779, s. 856. Behofvet .. påkallade (ej) detta afsalu. Crusenstolpe CJ 2: 203 (1845).
2) (†) hvad ngn har att afyttra, (af)saluvara. At .. Rikets producter och afsalur med våra egne fartyg afföras. Oelreich 735 (1755).
-FÖRRÅD310~ 02. Köra sitt afsaluförråd af virke och spanmål ned till stationen. Hedenstjerna Bondeh. 210 (1885). —
Spalt A 444 band 1, 1898