| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSEGLA a3v~se2gla (a`fsegla Weste), v. -ade (se för öfr. SEGLA). vbalsbst. -ANDE, -ING.
— jfr SEGLA AF.
1) segla bort; numera företrädesvis om själfva anträdandet af en segling: gå till segels.
a) i eg. bet. Afsägla, partir, sortir du port. Möller (1745). Öfverst (i journalen) antecknas .. antalet dagar från afsegling. Pettersson Nav. 186 (1876). — särsk.
α) om person(er): färdas bort l. anträda färd med l. på segelfartyg l. -båt. Någre 1000 Skottar .. äro .. afseglade åth Tyskland. N. Av. 24 April nr 2 1656. Den 18 Augusti afseglade jag med ett engelskt fartyg till England. J. Wallenberg 101 (1769). Danskarne voro afseglade innan konungen kom fram. Geijer II. 4: 99 (1836). Skepparen ämnar afsegla i morgon. Kindblad (1867). Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 50 (1881).
β) om segelfartyg l. -båt. Fartyget har afseglat till Finland. The förste skipp som affsägle. G. I:s reg. 16: 220 (1544). An- och affseglande köpmansskep. A. Oxenstierna Skr. 1: 591 (1644). När han kom på redden, voro örlogsskeppen .. några dagar förut afseglade. Nordberg 2: 581 (1740). Strax derefter afseglade Vikingaflottan. Strinnholm Hist. 1: 292 (1834). Fartyget står i begrepp att afsegla. Björkman (1889).
b) oeg. o. bildl., anslutande sig till a β. Man såg ballongen höja sig ett par hundra meter och därefter långsamt afsegla mot öster. Lik ett linjeskepp, afseglade den stolta damen med majestätisk hållning. Förl(iden) Fredags var här en förfärlig storm, hvarvid nästan alla halmtak på slätten afseglade. SP 1779, s. 392.
2) (föga br., anträffadt bl. i p. pf.) seglande lämna (en ort l. punkt), frånsegla. Den afseglade Orten. Chierlin Sjöm. 160 (1777).
Spalt A 458 band 1, 1898