| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKRÄCKA a3v~skräk2a (a`fskräcka Weste), v. -er, -te, -t, -t (se för öfr. SKRÄCKA, v.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (mindre br. utom i ssgr); jfr AFSKRÄCK.
— jfr SKRÄCKA, v.
Anm. Samhörigheten mellan ordets båda hufvudbetydelser låter sannol. förklara sig gm antagande däraf, att det i tyskan haft grundbetydelsen: komma ngn l. ngt att hoppa bort l. undan; se för öfr. SKRÄCKA, v.
1) gm injagande af skräck l. gm att skrämma (ngn) förmå (honom) att hålla sig på afstånd l. aflägsna sig; skrämma bort.
a) (föga br.) med bestämning, som angifver den l. det, från hvilken l. hvilket ngn bortskrämmes. At .. (Kristus) medh sijn stora högheet och macht .. icke skulle affskreckia oss arma syndare ifrå sigh. Rudbeckius 1 Pred. B 4 a (1618). — (†) AFSKRÄCKAS ss. dep. Een Handwärkere är .. (gm de dryga skatterna i staden) swåra trykt, att han afskräckes staden och söker landet. RARP 4: 385 (1650).
b) (mindre br.) utan bestämning, som angifver, hvarifrån ngn bortskrämmes; ofta närmande sig 2 c. En .. förtrollad .. Ko, som Eisten fört med sig i fält .. til fiendens afskräckande. Dalin Hist. 1: 469 (1747). Styffe Un. 70 (1880). — (fullt br.) mer l. mindre bildl. (Sigrid Storrådas) lynne var sådant som snarare kunde afskräcka en man än vinna hans kärlek. Svedelius Norge 82 (1866). (Drottningens planer voro) af den art, att de mera afskräckte vänner än öfvervunno fiender. Malmström Hist. 4: 124 (1874).
2) gm injagande af skräck l. gm att skrämma (ngn) förmå (honom) att afstå (från ngt, i sht från ett företag); skrämma; i ä. ex. ofta svårt att skilja från 1.
a) med prep.-uttr., som angifver, hvarifrån ngn afskräckes. Wår otroo wil affskreckia oss ifrå Bönenne. Falck Underv. 170 b (1558). Nohrborg 503 (c. 1765). Afskräck den late W. från försöket (att bli domprost). P. H. Ling i Tegnérs ppr 49 (1812). Rådet .. synes hafva blifvit för en längre tid afskräckt från att göra några .. påminnelser. Carlson Hist. 2: 593 (1856). — särsk. om afskräckande från brott o. d. Thet som lagen och öfwerheten med sin stränghet enkannerligen syfta uppå, är at afskräckia menniskiorna ifrån thet, som ondt är. Spegel Pass. 336 (c. 1680). Schlyter Jur. afh. 1: 237 (1837). Om straffets hufvudändamål är att afskräcka från brott, så är ett straff desto fullkomligare och ändamålsenligare, ju mer afskräckande det är. Nyblæus Straffr. 100 (1852, 1879). — (†) med prep. af. Folcket j landet .. affskreckte them (dvs. judarna) aff bygningenne (dvs. från byggnadsföretaget). Esra 4: 4 (Bib. 1541).
b) (numera föga br.) med att o. inf. FH 3: 193 (1553). Ingen ting migh affskräckia skal, / At Predika I Werlden all. Brasck Ap. g. A 4 a (1648). (Stormen) afskräckte alla båtskeppare att utlöpa. H. Lilljebjörn 2: 55 (1867). — jfr: (†) Ther genom (varda) wåra fiender .. afskräckte något vppå thetta rijket til at moliera (dvs. företaga sig, stämpla) eller begynna. Gustaf II Adolf 122 (1615); jfr a.
c) utan bestämning, som angifver, hvarifrån ngn afskräckes. (Tobia) sende .. breff til at affskreckia migh. Nehem. 6: 19 (Bib. 1541). Ändoch han henne hårdt tiltalade, Qwinna hwadh haffuer iagh medh tigh? Lät hon doch sigh icke affskreckia. P. Erici 1: 133 b (1582); jfr 1 b. En ung skald .. finner (sällan) .. vänner, som ej smickra; och granskare, som ej afskräcka. Kellgren 3: 161 (1785). Jag plägar (icke) förlora hoppet eller låta afskräcka mig, när jag rigtigt vill någonting. De Geer Hjertkl. 96 (1841). När en straffas, så afskräckas många. Franzén Pred. 3: 227 (1843). Svaret ansågs ingalunda ogynsamt; det snarare uppmuntrade än afskräckte oppositionsmännen. Odhner G. III:s hist. 1: 547 (1885). — särsk. (†) AFSKRÄCKAS ss. dep. i förb. med prep. för: förskräckas l. blifva rädd på grund af l. för; jfr a. Keyserens Vndersåther affskrecktes för thet farlige inlop. Tegel G. I:s hist. 2: 284 (1622). Propheten .. afskrecktes intet för theras trug och hot. Swedberg Dav. D 5 a (1713).
3) (†) gm skräck afhända (ngn ngt). Den .. störste hopen kom .. til at afskräcka de Swenske (staden) Hapsal. Girs J. III:s kr. 39 (1627). jfr R. Tengberg i Ill. Sv. hist. 5: 94 (1879). — jfr AFSKRÄMMA 3.
II. [jfr d. afskrække, t. abschrecken; jfr äfv. holl. afschrikken] (numera knappast br.) med vätska öfvergjuta o. afkyla (ngt i kokning varande ämne). Afskräcka sockerlagen. Kindblad (1867; anf. ss. sockerbagarterm).
-TEORI~102. i rättsfilos. den åsikt, enl. hvilken straffets ändamål är afskräckandet från brott. Schlyter Jur. afh. 1: 252 (1837). Grubbe Ordl. (c. 1840). Hagströmer i NF 15: 712 (1891).
Spalt A 510 band 1, 1898