| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKRÄMMA a3v~skräm2a, v. -er, -skrämde, -skrämt, -skränd (se för öfr. SKRÄMMA, v.). vbalsbst. -ANDE, (föga br.) -SKRÄMNING.
— jfr SKRÄMMA AF.
1) (mindre br.) skrämma (ngn), så att (han) håller sig på afstånd l. aflägsnar sig; skrämma bort; afskräcka (se d. o. I 1).
a) med bestämning, som angifver, hvarifrån ngn bortskrämmes. Rådet .. sökte afskrämma hertigen från Stockholm .. med .. hotelsen att icke få bo på slottet. Fryxell Ber. 13: 26 (1846). (Man vill) ingenting .. offentliggöra om farsotens framgång, för att icke afskrämma resande från staden. Tiden 1848, nr 224, s. 4.
b) utan bestämning, som angifver, hvarifrån ngn bortskrämmes. Vargarne afskrämdes, men hade .. redan dödat fem kreatur. Odmann M. Park 89 (1800). Fåglars a(fskrämmande). Meurman (1846). — mer l. mindre bildl., ofta närmande sig 2. J. A. Spaldencreutz i Ad. prot. 1789, s. 963. (Nykterhets-) Löftets stränghet afskrämmer mången. Tegnér 6: 444 (1832). Förhöjda priser .. afskrämma kunderna. Crusenstolpe St. o. förh. Dec. 1864, s. 17. Flickorna ha .. ärligt gjort hvad de kunnat för att afskrämma de stygga karlarna. Hedenstjerna Durm. 167 (1892). — (föga br.) oeg., med opers. obj. Lagerström Girug. 6 (1731). De egennyttigas anläggningar .. afskrämma och döda den nit som börjat vakna hos några välmenande. Creutz 89 (1759).
2) (mindre br.) skrämma (ngn), så att (han) afstår (från ngt, i sht från ett företag); skrämma; afskräcka (se d. o. I 2).
a) med prep. (i)från. Skal och thetta ifrån lögnena oss affskräma. Bullernæsius 104 (1619). Brist på tienlige qvarter uti en litet bebygd .. by afskrämmer en och hvar ifrån at sända sina barn til en Schola. Leinberg 3: 324 (1773). Cederborgh OT 2: 32 (1810). (De) afskrämde landtmännen från tillförsel till hufvudstaden. Hedin Rev. qv. 426 (1880). — (föga br.) Afskräma dem ifrån samma tro (dvs. Luthers lära). Raimundius 36 (1638).
b) (numera knappast br.) med att o. inf. Et medel at afskräma alla ährliga .. Herredagsmän at sig i något måhl yttra. 2 RARP 4: 544 (1727). Hjelt 2: 521 (cit. fr. 1775). Halldin i LBÄ 32: 86 (1793).
c) utan bestämning, som angifver, hvarifrån ngn skrämmes; stundom svårt att skilja från 1. (Jag) lät .. mig ej igenom dessa obstacler afskrämma. M. Stenbock hos Loenbom Anecd. 2: 170 (1716). Hinder .., som .. skulle afskrämt hvar och en mindre energisk vilja. Tegnér 6: 475 (1839). Oldekop lät ej afskrämma sig, utan talade öppet mot oordningarna. Fryxell Ber. 14: 136 (1846). Ditt hot afskrämmer mig icke. Rydberg Ath. 517 (1859, 1866).
3) (föga br.) gm skrämmande aftvinga (ngn ngt). Ett .. afskrämdt eller aftvingadt samtycke. Crusenstolpe Mor. 1: 314 (1840). Fryxell Arist. 1: 4 (1845). — jfr AFSKRÄCKA I 3.
Spalt A 513 band 1, 1898