| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKUDDA a3v~skud2a (a`fskudda Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (föga br. Strinnholm Hist. 3: 802 (1848), 4: 44 (1852)), -NING.
— jfr SKUDDA AF.
1) (föga br.) i eg. bet., vanl. närmande sig 2: afskaka l. skaka bort (ngt från ngt); befria sig från (ngt). Halenii Conc. t. NT 403 (1734). När han utgått ur staden, afskuddade han harmfull stoftet af sina skor. Kindblad (1867). jfr: (Örnen) hackar och stöter (näbben mot stenen), til thes thet krokuga aff näffwet .. affskuddat och bortstött warder. Bullernæsius 160 (1619). i bild: När .. en gosse afskuddat skolans dam. Topelius Planet. 1: 5 (1889). Anm. Till grund för den från Kindblad o. Topelius citerade anv. ligger tydligen det bekanta bibliska uttr. (med symbolisk bet.): skudda stoftet af sig l. af sina fötter; jfr Mat. 10: 14, Mark. 6: 11, Luk. 9: 5, Apg. 13: 51. — refl. Då .. (hästen) funnit på, att bakåt genom ryggning afskudda sig grimman. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 55 (1836).
2) i utvidgad o. oeg. bet.: afskaka (ngt) l. befria (sig l. ngn) från (ngt l. ngn); i sht med afs. på sådant, som är l. kännes ss. en börda l. ett band, ss. ngt betungande l. tryckande l. besvärande l. vanhedrande.
a) med konkret sakobj. i bildl. uttr.
α) [jfr t. das joch abschütteln] om börda, ok o. d. Siam 32 (1675). Det .. afskuddade envåldsoket. 2 RARP 4: 579 (1727). Afskudda en börda af ondt samvete. Törneros Bref 1: 319 (1830). Gotlands folk afskuddade straxt det danska oket. Bergman Gotl. o. Visby 48 (1858). Humble i NF 14: 1562 (1890). — refl. Afskudda sig oket. Girs G. I:s hist. 10 (1630). Blanche Bläckst. 46 (1846). — (numera knappast br.) med annat personobj. än refl. pron. De mente, at Christus skulle afskudda dem detta oket. Borg Luth. 1: 32 (1753).
β) om band, bojor o. d.: afskaka. Afskudda alla band af en tröttsam vishet. Lehnberg Pred. 1: 106 (c. 1800). — refl. Afskudda sig .. fjettrar. Leopold 5: 83 (c. 1820). Den viljestyrka, som ej har några länkar, ej ens samvetets, att afskudda sig. Rydberg Rom. d. 95 (1882).
b) [jfr t. den schlaf abschütteln] med abstr. obj. För sin tid nödvändiga men småningom såsom umbärliga afskuddade förhållanden. Bolin 1: 20 (1868). — refl. Söka a(fskudda) sig all ansvarighet. Dalin (1850). — särsk. om
α) tyranni o. d. Et välde, som mit förnuft ogillar, utan at jag kan afskudda det. Björn Den dygd. 32 (1794). — refl. Afskudda sig träldomen. Widegren (1788). Sprinchorn i Läseb. f. folksk. 425 (1892). — (numera knappast br.) med annat personobj. än refl. pron. Afskudda Påfvestolen dess beroende af Tyskarnes herradöme. Strinnholm Hist. 2: 191 (1836). jfr: Afskudda Riket all skadelig tillgifvenhet för utländske afsigter (dvs. intressen). Stockenström Åm. i VetA 17 (1773).
β) misstankar, beskyllningar, öknamn o. d. af för föremålet (mer l. mindre) vanhedrande natur, Afskudda de misstanckar hann sig ådragit. Stiernman Præs. i VetA 1758, s. 96. A(fskudda) en vanheder. Weste (1807). Tillnamn, som aldrig kunna afskuddas. Beskow Lefnadsm. 71 (1857). — refl. Nordberg 1: 65 (1740). Afskudda sig alla .. beskyllningar. Ekelund Fäd. II. 1: 106 (1830).
γ) känslor, föreställningar o. d., som innebära olägenhet. Afskudda fördomar. G. Adlersparre i LBÄ 7—8: 23 (1797). Hvarje fruktan du afskudde. Ingelman 106 (1843). — refl. (Han) hade afskuddat sig en stor del af sin fordna blyghet. Palmblad Nov. 4: 164 (1851).
δ) (mindre br.) skatter, skulder o. d.; jfr 2 a. Afskuddande af de skulder, som belastade de fattige. Palmblad Fornk. 2: 431 (1845). — refl. Kolmodin Tac. 1: 76 (1833). Norige har .. afskuddat sig alla directa skatter. Palmblad Norge 400 (1846).
Spalt A 514 band 1, 1898