| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKY a3v~ʃy2 (a`fsky Weste), r. l. f. (f. Lind (1749); Lundell (1893) osv.); äfv. angifvet ss. m. (Sahlstedt (1773); Lindfors (1815); Deleen (1829); Almqvist (1842); Dalin (1850); Kindblad (1867)) ((†) n.: RA 1: 359 (1544); RP 3: 78 (1633); Nordberg 2: 23 (1740); Tessin Bref 1: 24 (1751)); best. -n.
— jfr SKY, sbst.2
1) [jfr sv. dial. o. ä. d. afsky] (†) förskräckelse, fruktan, rädsla. Att h. k. M:t till vatn och landh så försterkt varit hafver, att .. konungh Christierns anhang här uthaf ett stort afsky haft hafve. RA 1: 359 (1544). RP 3: 78 (1633). jfr: Ich habe ihn davon abgescheut, jag har skrämt honom therifrån, eller varet honom en afsky. Lind (1749, under abscheuen). — med utprägladt bibegrepp af försyn l. betänklighet. Jag (hade) ej .. afsky före (dvs. skydde ej) at förebrå dem (dvs. mina föräldrar) deras emot mig otilbörliga förfarande. Robinson Cr. 7 (1752, 1772). När den ene ibland Oss, utan afsky och försyn, härmar den andra. Tessin Bref 2: 138 (1754).
2) känsla af ytterlig motvilja o. afsmak (för ngn l. ngt), så att man liksom skyr (därför); vedervilja, vämjelse, stark aversion. Min motvilja för honom stegrades slutligen ända till afsky. Få l. fatta l. hysa afsky för ngn l. ngt. Gripas af afsky. Djup, oöfvervinnelig afsky. Horreo .. jag hafver en afsky, fasar, grufvar mig. Cellarius (1699, 1729). Den ljufva veklighet med afsky för all möda. Dalin Vitt. I. 2: 63 (1746). Lasten i min själ beständig afsky väcker. Kellgren 1: 245 (1782). Luftkretsens tyngd orsakar hvad de gamle förklarade med afsky för tomrum. Berzelius Kemi 1: 227 (1808, 1817) [jfr lat. horror vacui]. För sin onkel .. hyste Marianne en verklig afsky. Roos Mar. 8 (1881). Ett (sådant) konstverk .. inger mig afsky. Rydberg Varia 1: 201 (1890). Anm. De två äldsta ex. äro möjl. att föra till 1. — (numera mindre br.) med inf. Mörk Ad. 2: 36 (1744). Den .., som hade afsky att skada någon. Rosenstein 1: 243 (c. 1795?). — (föga br.) Bära .. a(fsky) för. Weste (1807). — (†) med draga, ega, taga. Feel, til hvilcket jag nu en så stor leda och afsky drager. Ehrenadler 659 (1723); jfr Sahlstedt (1773) [jfr t. abscheu tragen]. Vinruta är en krydda, för hvilken alla Drakar äga et oöfvervinnerligt afsky. Tessin Bref 1: 24 (1751). (De flesta människor) taga en afsky för vissa brott. Lehnberg Pred. 1: 258 (c. 1800).
3) [jfr t. er ist allen ein abscheu] (numera mindre br.) om föremålet för motviljan: ngn l. ngt, som ingifver ytterlig motvilja o. afsmak. Spel är hans afsky. Tessin Bref 1: 52 (1751). Är jag då ren ej hennes afsky blifven? / .. och i mitt raseri, / Det feltes, att jemväl min egen afsky bli! Leopold 1: 206 (1803, 1814). Våra fäders afsky, Hannibal. Adlerbeth Hor. od. 192 (1817). Han var en afsky för sina medmenniskor och en plåga för sig sjelf. Hagberg Pred. 5: 22 (1819). Ett fruntimmer, som politicerar, utgör min afsky. Crusenstolpe Mor. 3: 20 (1841). För honom var denna sång en afsky att höra. Lysander Skr. 134 (1864). — (†) med göra; jfr 2. (Berget) gör (dvs. utgör) .. min hustrus afsky. Leopold 3: 505 (1792, 1816). — Anm. I denna bet. användes ordet mest predikativt.
-VÄCKANDE30~, äfv. 31~200. En afskyväckande uppsyn. Afskyväckande straff. Adlerbeth Æn. 136 (1804, 1811). Lundell (1893). —
-VÄRD~2. De mest afsky värde laster. Schönberg Bref 1: 100 (1772). Thomander Pred. 2: 130 (1849). En afskyvärdt slipprig berättelse. Olsson i NF 3: 1163 (1880). Afskyvärdt slödder. Rydberg Varia 1: 258 (1894). oeg.: En afskyvärd träbild. C. A. Wetterbergh enl. Kindblad (1867). ”Äggöl”, som vi funno öfver all beskrifning afskyvärdt. De Geer Minnen 1: 17 (1892). —
-VÄRDIG. [jfr t. verabscheuenswürdig] (†) Adlerbeth Buc. 40 (1807, 1814). Remmer Cesars död 15 (1829).
Spalt A 518 band 1, 1898