| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKÄRA a3v~ʃä2ra, äfv. ~ʃæ2ra (a`fskära Weste), v. -skär, -skar, -skuro, -skurit, -skuren (se för öfr. SKÄRA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr AFSKÖRD.
— jfr O-AFSKUREN.
1) [fsv. afskära] gm skärande aflägsna l. frånskilja l. lösgöra; bortskära. Man moste affskära quistanar medh skäro. Es. 18: 5 (Bib. 1541). Hennes Bröst worde ifrå lijffuet (dvs. kroppen) afskorne. Lælius Jungf. O 3 b (1591); jfr c. Alströmer 31 (1727). Hon .. afskar .. (några drufklasar) från vinqvistarna. Nicander Minnen 1: 241 (1831). Afskär (medelst såg) af halfannan tums planka ett stycke om 2 alnar 3 tum. Bong i AHB 6: 3 (1861). jfr: Estetiken och konsten kunna icke afskäras från sina rötter i en filosofisk världsåskådning. Rydberg Varia 1: 120 (1894). — (numera föga br.) med indirekt personobj. Genseric .. hade låtit .. afskära henne näsan. Dalin Mont. 170 (1755). — särsk.
a) (numera mindre br.) med afs. på säd, gräs o. d.: skära, afmeja. Lex. Linc. (1640, under defalco). Påminnes at Säden .. alt efter, som hon mognas, afskiäres. Salander 109 (1727). Fin väpling, afskuren som späd. Almqvist A. May 54 (1838). Den dagen, då rågarne afskuros. Lovén Folkl. 181 (1847). Juhlin-Dannfelt 244 (1886). — [jfr t. den acker abschneiden] (†) med objektsväxling: om fält, åker osv.; jfr 2. Han som satt påå skyn slogh till medh sin liya på iordhena, och iorden wort affskoren. Upp. 14: 16 (NT 1526; öfv. 1883: skördad). Broocman Hush. 2: 77 (1736). — jfr UPPSKÄRA.
b) [jfr d. afskære haaret, holl. het haar afscheren, t. die haare abscheren] (numera föga br.) med afs. på hår, skägg o. d.: med knif l. sax aflägsna; afklippa; afraka; stundom närmande sig 2. Lät affskära håren, och gack kullott. Mika 1: 16 (Bib. 1541). All hoffuudh äro rakat, alt skegg är affskorit. Es. 15 (”16”): 2 (Därs.). Palmblad Fornk. 1: 115 (1843).
c) (numera föga br.) amputera, aftaga. Sahlstedt (1773). Sitton sårades i ena benet, som sedan måste afskäras. Hallenberg Hist. 4: 959 (1794). Almqvist (1842). — [jfr ä. holl. iemand afsnijden als een verrot lid] i bild; om uteslutande från den kristna gemenskapen. Balck Krist. ridd. C 7 a (1599). Medh .. (den bannlyste) handla och vmgå såsom medh en hedning, afskurin och dödher lem, ifrån Christi gemenskap. KOF 1: 445 (c. 1620).
d) (numera föga br.) bildl.: skära bort, borttaga, aflägsna, afskaffa, afdraga. Medh huilko (dvs. med hvilken lära) menniskionars hierta affskäras frå trona. Filipp. 3: glossa (NT 1526). (Om) de befinne någre (af rikets utgifter) att kunna vthan skada afskäras, dem skole de åhrligen förminska. Civ. instr. 37 (1618); jfr 2 c. Wi skole .. afkläda os .. (våra synder o.) afskära them. Spegel Pass. 339 (c. 1680). Däd ä’ ok liten Tijd, som wij här med (dvs. med hvilan) afskiära (dvs. förlora). Börk Dar. 643 (1688). Stats-Deputationen (hade) uti förslaget för Hofstaterne afskurit något af lönen. Tilas i HSH 16: 398 (1770). — särsk.
α) [jfr ä. t. einem die ehre abschneiden] (†) närmande sig 4 d: beröfva (ngn heder o. ära o. d.). Affstiäla och affskära androm Ähran. Schroderus Albert. 2: 104 (1638); jfr G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 24 (1616); Möller (1782, under abschneiden). — bortröfva (heder osv.). Then Ähran som honom therföre böör, sökia .. onde Menniskior affskära. Hiärne Surbr. 166 (1680). Afskära heder och ära af .. för heder och ära kände Medborgare. A. R. Durietz i Ad. prot. 1789, s. 46.
β) (†) med personobj. Gåffue gudh ath the och åffskåres som idher bekymbra. Gal. 5: 12 (NT 1526; Vulgata: abscindantur; Luther: ausgerottet würden).
e) mat. gm skärande bilda l. erhålla. Mört 70 (1727). Altså är den begärte tredie delen AF afskuren af den gifna räta lineen AB. Strömer Eucl. 2—6: 148 (1744). På hvilket afstånd från spetsen bör ett plan parallelt med basen (i konen) dragas för att afskära en kon, hvars volym är 83 kub. decimeter? Mellberg Bergroth 229 (1885).
2) gm skärande beröfva (ngt) en del l. ngt fastsittande; gm skärande minska l. stympa. — särsk.
a) [jfr t. die bäume abschnitzen] (†) med afs. på träd o. d. Putsa och afskiära Trän äro twenna slagh. Rålamb 14: 30 (1690); jfr: Afskiära skeer när man måste heela Tåppen afskiära, hwilket skeer när man sätter Trän. Dens. 14: 31; jfr 1.
b) oeg.: förkorta, stympa. Gustaf Vasa .. afskar (stads-)kyrkan (i Stockholm) i öster. Flodman i VLS 4 (1888). — särsk.
α) (†) om vatten: utskära. At älfverna i synnerhet närmare åt hafvet, årligen mera afskära sina bräddar, än längre up. Gissler i VetAH 12: 23 (1751). Anm. Språkprofvet kan äfv. föras till 1.
β) i p. pf. ss. adj.
α’) [jfr d. afskaaren, t. abgeschnitten] geol. gm förkastning afbruten l. afhuggen l. stympad. (Backen var) til alla sina jord- ler- sand(-) ock stenarter .. tvärt afskuren, sunken eller förtryckt. Wallerius i VetAH 4: 150 (1743). jfr: (I Ångermanland) äro bergen korta, afskurna. A. Cajanus i VLS 38 (1888).
β’) (föga br.) mat. stympad. Afskuren Con. Mört Reg. (1727). Meurman (1846). — naturv. Marklin 47 (1818). jfr: (Hermelinens öron äro) breda(,) korta och liksom afskurna. Nilsson Fauna 1: 158 (1847).
γ’) byggn. En spetsig skiljebåge, som är tresprångig med afskurna hörn. Brunius Gotl. k. 3: 9 (1866); jfr 1.
δ’) [jfr fr. coupé] (föga br.) mål. En ”sofvande kvinna”, afskuren figur i naturlig storlek. Janzon i SD (L) 1894, nr 8, s. 10.
c) (†) bildl.: minska, inskränka. (Se till att) konungens och chronones regalia .. icke förminskas eller affskäras i någor motte. A. Oxenstierna Skr. 1: 267 (1634); jfr 2 RARP I. 2: 321 (1720). Afskiära ens inkomster, To retrench one’s incomes. Serenius (1741). Vanen har afskurit den retten, Custom has curtailed that right. Därs.
3) skära i tu l. tvärt af. Afskära ett ljus, en lakritsstång (på midten). Wexel o. Lähn Bancken E 2 b (1668). — om kroppsdelar. Mörk Ad. 1: 36 (1742). Senorna afskores, öfver och under svulsten. Schützercrantz Præs. i VetA 1755, s. 17. Kolmodin Tac. 1: 423 (1833; om ådror). Afskärandet af en nerv. Thorell 1: 161 (1860). i bild: Wår gamble Adams strupe affskoren .. warder. P. Erici 1: 95 a (1582). — särsk. i (mer l. mindre) oeg. anv.:
a) (mindre br.) om huggande l. sågande. Med yxor och sågar .. afskära alla hufvudstolpar och bjelkar under bron. Fryxell Ber. 2: 201 (1826). jfr: Vatturören, som ledde vatn in uti Slottet, blefvo afskorne. Nordberg 1: 537 (1740).
b) liksom gm tvärsnitt dela (ngt) i (skarpt skilda) delar; afdela. Carlstedt Herodot 2: 299 (1833). Den grofva tvärmuren .. afskar den herrliga kyrkan på midten. Brunius Metr. 441 (1854); jfr c. — särsk.
α) om cesuren i verser. Hwart distichon, eller hwarie twå Versz rimma sigh, så wäl mitt vthi, ther the affskäras, som elliest widh ändan. Arvidi 168 (1651). Cesuren består deruti, att .. orden .. af taktsluten afskäras. Almqvist Sv. spr. 205 (1840). — jfr AFSKÄRNING 1 d.
β) herald. tvärdela, klyfva. — i sht i p. pf. ss. adj.
α’) delad. Couped .. afskuren. Serenius (1734). Tvänne Buffelhorn af Silfver och Blått växelvis afskurne och emot hvarandra fördeldte. Rehbinder Matr. 28 (1794). Björkman (1889, under afskuren).
γ) [öfvers. af fr. coupé] (mindre br.) mil. om terräng, i p. pf. ss. adj.: af berg, hålvägar o. d. genomskuren l. sönderskuren; kuperad, bruten (motsatt: ÖPPEN). Ett Land hvars Krigs-Theater är afskuren och ojämn. Adlersparre Trupp. 10 (1794). Akrell Rekogn. 9 (1813). — jfr TERRÄNG-AFSKÄRNING.
δ) närmande sig 4 (jfr äfv. 2). Man gör ej gerna sugdikena längre än 180 m., utan afskär dem, om så tarfvas, med fångdiken inne i åkrarna. NF 16: 1192 (1892).
c) korsa, löpa l. fara tvärs öfver. Kristallnålar, som korsvis afskära hvarandra. Berzelius Kemi 2: 334 (1812, 1822). Gatorna afskäras i räta vinklar af breda gränder. Gosselman Col. 1: 132 (1830). Snörräta, regelbundet afskurna gator. Rydqvist Resa 17 (1838). — särsk.
α) geol. Wallerius i VetAH 4: 152 (1743). Vid Bergverken säges at Malmgångar, Klyfter, Drummer, eller Flötser, afskäras, eller lida Afskärning, då andra Gångar, eller Klyfter, falla korsvis, eller uti en viss Vinkel däröfver. Rinman 1: 11 (1788). Lagren afskäras .. af små quartsgångar. Hisinger 1: 86 (1819). Tekn. tidskr. 1878, s. 252. — jfr 2 b β α’ o. AFSKÄRNING 2.
β) (mindre br.) mat. skära. Mört 49 (1727). Vissa linior förlängas .. tils de afskära andra vissa linior. Palmqvist Alg. 2: 10 (1746). — jfr AFSKÄRNING 1 a.
d) i bild. Guld-ådrorne (dvs. de rika hjälpkällorna) voro afskurne. Dalin Mont. 115 (1755). Detta samfundsband .. afskar hon. Stenhammar 3 (1794); jfr 4. — [jfr holl. den levensdraad afsnijden, t. den lebensfaden abschneiden] särsk. om lifstråden: afklippa. At the (dvs. parcerna) .. må Ljfzens Tråd afskiära. Spegel Guds verk 41 (1685). Geijer I. 6: 527 (1846).
4) mer l. mindre bildl.: tvärt afbryta, göra (ett hastigt) slut på, tillintetgöra, afstänga.
a) [utveckladt ur 3 d slutet] med afs. på lifslängd, lefnadsår o. d.: afklippa. Lindschöld Vitt. 183 (1686). Then pino .. / Som dödar allt, men intet lif afskär. Ps. 407: 3 (1695); jfr Ps. 463: 3 (1819). Nordenflycht QT 1746—47, s. 110. Svedelius i SAH 54: 278 (1878). jfr: Bättringens tid (är) för honom afskuren. Franzén Pred. 4: 175 (1844).
b) afbryta ett företag l. en tilldragelse o. d. i dess fortgång l. förlopp.
α) (numera mindre br.) afbryta (ett företag o. d.) i dess fortgång l. förlopp. Tungomålens olika art och egenskaper afskuro detta företagande (dvs. bibelöfversättningen), så snart det börjades. Bælter Cerem. 401 (1762). Låt oss .. afskära eller åtminstone förmildra det (onda) i sin påföljd. Wallin 1 Pred. 2: 447 (c. 1830). Svedelius Förfl. lif 350 (1889).
β) (numera mindre br.) afbryta (fortgången l. förloppet af ett företag o. d.) Leopold 5: 362 (1800). Genom hostans hämmande afskära sjukdomens förlopp. Hwasser Sm. skr. 1: 256 (1839); jfr KUPERA (sjukdomen). All vidare fortgång i studier var dem afskuren. Kalmar lärov. årsber. 1849—50, s. 11. jfr: (fullt br.) Medan detta danska folkepos ännu befann sig i sin första bildningsprocess kom reformationen och afskar all vidare utveckling. Schück i Nord. tidskr. 1893, s. 23.
c) [jfr holl. iemands woorden l. iemand het woord afsnijden, t. einem das wort abschneiden, fr. couper la parole] (numera mindre br.) med afs. på tal, yttrande o. d.: afklippa. Emporagrius i KOF II. 2: 270 (c. 1655). Då fråga var om priset på dricka, afskar grefve Rosenblad diskussionen med (följ. yttrande). Beskow K. XII 2: 10 (1868). Afskära all vidare behandling af ämnet. Odhner G. III:s hist. 1: 38 (1885). — (†) När han (dvs. patriarken Jakob) .. war begrepen i sine söners welsignande, afskar han i hastighet talet. Swedberg Sabb. ro 243 (1696, 1710).
d) (†) beröfva l. afhända (ngn en förmån, inkomstkälla o. d.); jfr 1 d. Hollenderne .. sökja att oss all handell och näring må bliffva affskurin. RP 3: 95 (1633). De orsaker, som .. rijkedt sin kraffdt, omsorg, styrke affskurett eller betagett. A. Oxenstierna Skr. 1: 255 (1634). På thet den som sina trä sig till nytta will hugga och bruka, icke .. må afskäras sijn Rett. RARP 4: 136 (1647). Viljen I hugna folk dermed; at I afskären dem sin vinning? Dalin Arg. 2: 45 (1734, 1754). Afskära en hans näring. Deleen (1836, under abspannen). — (mindre br.) Afskära dem (dvs. köpmännen) förmånerna af import. Trolle-Wachtmeister 2: 88 (1817). — jfr: Försatt .. (svaranden) äfven .. det sednaste Tinget, var hans talan afskuren. Nordström Samh. 2: 579 (1840).
e) [jfr d. afskære haabet, holl. iemands hoop l. iemand de hoop afsnijden, lat. spem alicui præcidere] med afs. på hopp, utsikt o. d.: betaga, tillintetgöra. Vpståndelsens hopp them nedherslå och affskära. P. Erici 5: 180 a (1582). Schroderus Uss. B 2 a (1626). Den svenska kongl. scenens .. hundraårsfest afskar .. hvarje utsigt att från Stockholm bekomma hvad man önskade. Weibull Lundag. VII (1884). De Geer Minnen 1: 143 (1892). — i mera sinnlig anv. På en grön plan, der musikläktaren nu afskär utsigten. Lundin G. Sthm 65 (1880); jfr 2.
f) [jfr holl. iemand den weg afsnijden, t. dem feind den weg abschneiden, fr. couper le chemin à qn] stänga l. spärra (vägen för ngn).
α) med vägen o. d. ss. obj. Ehrenadler 854 (1723). Ryska 50-kanonskepp .., hvilka afskuro vägen för det Svenska skeppet. Gyllengranat 2: 2 (1840). mera bildl.: Alla utvägar till räddning äro för honom afskurna. — [jfr holl. iemand den pas afsnijden; jfr äfv. t. dial. dem wird aller pass verschnitten] (†) Thet ähr till befara att fienden kan affskära våre garnisoner passerne (dvs. passagerna). RP 3: 199 (1633). Afskära passet. Möller (1755).
β) [jfr t. den rückzug abschneiden, fr. couper la retraite à qn, eng. cut off the retreat] Afskära fienden återtåget. Mörk Ad. 2: 27 (1744). Stockholms besättning tänder .. (fiendens) läger och afskär dess flykt. Geijer I. 2: 13 (1803). Afskära reträtten för en armé. Lefrén Förel. 3: 16 (1817). — mera bildl. Rönigk Fres. 89 (1753). Novatianerna .. kämpade .. för att afskära vissa grofva syndare allt återinträde i kyrkans gemenskap. Thomander Skr. 2: 271 (1855). Afskära .. hvarje undflykt. Cavallin (1875). — jfr: (†) Ty kunde ej Norby ankomsten afskäras på siösidan. Celsius G. I:s hist. 128 (1746, 1792).
g) [jfr holl. iemand de gemeenschap afsnijden, t. die verbindung abschneiden] afbryta (förbindelsen l. gemenskapen med ngt). N. Av. 17 April nr 1 1656. Ryska flottans .. ställning .. säges .. afskära kommunikation med Stockholm. Rosenstein 3: 303 (1788). (Sadducéerna) afskuro .. mensklighetens sammanhang med ett hinsidan. Melin Jesu lefv. 4: 51 (1851, 1863). (Löjtnant A.) skickades .. till Åland för att afskära postförbindelsen med Sverige. Odhner G. III:s hist. 1: 124 (1885).
h) afskilja l. afstänga (ngt) från förbindelsen l. sammanhanget med ngt; i sht [jfr t. truppen von dem hauptheer abschneiden] mil. Afskära en armés eftertrupp, skilja l. afstänga den från hufvudstyrkan. N. Av. 5 Dec. 1657. Riga (var) afskuret ifrån Siö-sidan. Nordberg 1: 79 (1740). Svenska flottan .. lyckades afskära 200 af förenämnde saltskepp. Gyllengranat 1: 136 (1840). Afskära fransmännen från Mecklenburg. E. C. Tegnér Armf. 3: 93 (1887). — Sulejmanbergen .. äro i s(yd)v(äst) genom Bolanpasset afskurna från Brahuibergen. NF 15: 881 (1891).
i) [jfr holl. den toevoer afsnijden, t. dem feind die zufuhr abschneiden] Afskära tillförseln (o. d.) för en fiende. Dalin Arg. 2: 333 (1734, 1754). Lewenhaupt ämnade med flottan intaga Wiborgska viken och afskära tillförseln till Wiborg. Malmström Hist. 2: 367 (1863). jfr: Hufvudgrunden för all vattenafledning är att vattentilloppet skall afskäras. Lundequist 163 (1840, 1855).
j) [jfr fr. couper les vivres à l’ennemi] (numera föga br.) afstänga l. afspärra tillförseln af (ngt). M. företog .. at afskära D. alla lifsmedel. Ödmann M. Park 109 (1800). Strinnholm Hist. 1: 84 (1834).
k) [jfr holl. de mogelijkheid afsnijden, t. die möglichkeit abschneiden, eng. to cut off every possibility, lat. potestatem præcidere] med afs. på tillfälle, möjlighet o. d.; nära anslutande sig till f α i bildl. anv. Humbla 37 (1740). Man afskar eller försvårade tillfället till hämnd. Strinnholm Hist. 1: 559 (1834). Blir hon (dvs. Oihonna) maka åt någon af kungasönerne, så är rimligheten af hennes förening med Hjalmar afskuren. Runeberg 6: 323 (1845, 1869). NF 13: 560 (1889).
Anm. till 4. De här upptagna bildl. anv. synas ha utvecklat sig från två l. flere olika sinnliga föreställningar. — En grupp utgår från bet. ”skära i tu” i fullt eg. mening (jfr 3 i början). Hit höra a, b, c. — En annan grupp torde knyta sig till den lineära skärningen l. korsningen (jfr 3 c β), mer l. mindre inympad på bet. ”raskt l. våldsamt, liksom gm ett snitt, fråntaga (ngn ngt)”. Denna äldre bet. (hvilken ansluter sig till 1 d) synes föreligga någorlunda ren i d o. e, mer l. mindre påverkad af l. blandad med den lineära synpunkten i åtminstone f, h, i, j.
Spalt A 521 band 1, 1898