Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSKÄRING a3v~ʃä2riŋ, äfv. ~ʃæ2r-, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. (mindre br.) vbalsbst. af AFSKÄRA. Lex. Linc. (1640, under obtruncatio). Biberg 3: 3 (c. 1823). Lundequist 478 (1855). Sjöstedt Förl. 180 (1875). — (föga br.) konkretare. Komma .. är mindsta afskäringen af en Språksats. Försök t. sv. spr. 5 (1847)
Etymologi
[jfr gr. κόμμα till κόπτω, skära].
Ssgr: AFSKÄRINGS-KLINGA310~20, å kapsåg. PT 1892, nr 300 B, s. 2. —
-TECKEN~20. (föga br.) Komma (,) eller afskäringstecken. Lidén Sv. spr. 114 (1848).

 

Spalt A 527 band 1, 1898

Webbansvarig