| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKÄRNING a3v~ʃæ2rniŋ (a`fskärning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) linje l. yta, som afskär; ställe (ss. punkt, linje osv.), där ngt afskäres l. afskurits l. korsa(t)s; punkt, linje l. yta, som uppkommit l. tänkes uppkomma gm afskärande (i eg. o. oeg. bet.); snitt. Större eller mindre tvärhet i afskärningen (på gåspennan). Mentzer Kalligr. 67 (1846). Gatorna .. prydas vid hvarje afskärning eller kors af .. springbrunnar. Läseb. f. folksk. 683 (1868, 1892). Den vulkaniserade kautschuken bör vara ljusgrå i afskärningen. Ekström Linearritn. IX (1886). — särsk.
a) motsv. AFSKÄRA 3 c β, mat. Rålamb 4: 65 (1690). Om två planer skiära hvarandra, så är deras gemensamma afskiärning en rät linea. Strömer Eucl. 11—12: 262 (1748). Landtm. förf. 1: 21 (1766). Grundlinie kallas afskärningen mellan projektionsplanerna. Pasch Linearritn. 1 (1880).
b) genomskärning, profil, snitt. Gadolin i VetANH 12: 197 (1791; om pipan å en brännvinspanna). En äppelskifva, som har röda strimmor i afskärningen. SAOB (1870). Björkman (1889).
c) i konst. mindre del af fält l. yta (å konstprodukt o. d.), som gm en linje o. d. är afskild från det hela. Adam och Eva stå vid kunskapens träd. Deröfver märkas i en afskärning tre bröstbilder. Brunius Gotl. k. 2: 202 (1865; om ett rundbågigt fält på en dopfunt). — särsk. [jfr t. abschnitt] num. å medalj, mynt o. d.: exerg, bas. VittAH 4: 385 (1795). I afskärningen (på minnespenningen öfver Bellman antydes), att han ”år 1795 sjöng svanesången”. Valerius 2: 191 (1849). Exerg .. afskärning, ett litet, vanligen genom en vågrät linie afskildt fält (för årtal eller inskrift) på nedre delen af ett mynts eller en medaljs yta. NF 4: 877 (1881).
d) motsv. AFSKÄRA 3 b α, metr. Cesur .. eller afskärning. Almqvist Sv. spr. 205 (1840). Kræmer Metr. 89 (1874). Björkman (1889). — jfr VERS-AFSKÄRNING.
e) (mindre br.) bokb. snitt. Tekn. tidn. 1871, s. 189. Titeln (å en kinesisk bok) befinner sig oftast i bokens afskärning. PT 1892, nr 296, s. 3.
2) motsv. AFSKÄRA 3 c α, 2 b β α’, geol. förkastning. Afskärningar eller förtryckningar. Wallerius i VetAH 4: 153 (1743). Uppf. b. 3: 180 (1873). jfr Rinman 1: 11 (1788; se under AFSKÄRA 3 c a).
3) det, som blifvit afskuret l. bortskuret. De yttersta kullriga afskärningarne af hvarje sågblock kallas Ytbräder eller Bakar. Stål 1: 24 (1834). Cnattingius (1873, 1894). Afskärningar af tryffeln. Hagdahl Kok. 450 (1879). Fanér utgöres af myck(e)t tunna .. afskärningar af hårda, dyrbarare träslag. NF 16: 848 (1892). — jfr TRÄD-AFSKÄRNING m. fl.
5) (föga br.) handel. del af en större penningsumma, dragen med växlar; appoint. Afskärning (vid vexlar ..) .. der Abschnitt (bei Wechsel). Jungberg (1873).
(jfr AFSKÄRA 3 b δ, 4 i slutet) -DIKE~20. landt. Lundequist 163 (1855). SFS 1886, Bih. nr 85, s. 3. Juhlin-Dannfelt 3 (1886). —
(jfr 2) -KLYFT~2. bergv. Afskärnings- förtrycknings- eller förädlingsklyfter. Bergv. 2: 612 (1752). —
-LINJE~20.
1) mat. Strömer Eucl. 11—12: 277 (1748). Ekelund Mek. 21 (1838). Afskärningslinie, matem., en linie .., utefter hvilken tvänne plan råkas eller skära hvarandra. Nissen i NF (1875). J. O. Andersson Geod. mätn. 188 (1876).
-PUNKT~2. (Schwedenstein) är en vanlig, ej särdeles stor gråsten, belägen just i afskärningspunkten af den gamla och nya vägen till Lützen. Geijer I. 3: 159 (1810). särsk. mat.: Mört 154 (1727). Lindelöf An. geom. 21 (1864). —
-STEG~2. [jfr t. abschnittsteg] boktr. De olika stegen i en form kallas, der .. arket skall skäras före falsningen, .. afskärningssteg. Nordin Boktr. 125 (1881). Lundell (1893). —
Spalt A 527 band 1, 1898