| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSLAG a3v~sla2g (a`fslag Weste), n.; best. -et; pl. =.
1) [efter t. abschlag] i biljardspel, förändring i den spelade bollens riktning vid anstöt mot vallen l. (i vissa fall) mot påspelad boll; jfr AFSLÅ I. Skär .. spelbollen den andra fint .., så blir intet afslag. Handbibl. f. sällsk. 2: 107 (1839). Sker stöten i vinkel mot vallen .., så måste (bollen) .. få en motsatt riktning och komma att i afslag beskrifva linien yz. Därs. 2: 108. Bollen fick ett häftigt afslag. Kindblad (1867). Wilson 68 (1888). — jfr: Vallen har godt afslag, d. v. s. är väl stoppad. Kindblad (1867) [jfr t. die banden haben einen guten abschlag].
2) [jfr ä. d. afslag] (†) motsv. AFSLÅ I 1: tillbakaslående, tillbakadrifning. Grundell 61 (1705). Tor(d)enschölds anfall och afslag vid Strömstad. Nordberg 1: XXVI (1740). J. G. Oxenstierna 4: 216 (1815).
a) (mindre br.) motsv. AFSLÅ I 3 a α: tillbakavisande (af ett anbud o. d.). Det anbud, som gjordes honom, att få öfvertaga egendomens förvaltning, bemöttes med afslag. F. Bremer enl. Kindblad (1867). — (†) undanbedjande, afböjande. G. Benzelstierna i Benz. brefv. 200 (1735). Petrus gjorde sit höfliga afslag (vid fottvagningen). Hasselquist 50 (1750).
b) motsv. AFSLÅ I 3 a γ: förkastande. Svedelius i SAH 55: 239 (1879). Omöjligt att höra, om ja eller nej var öfvervägande vid propositionerna om bifall och afslag. De Geer Minnen 2: 19 (1892). N. yrkade afslag på såväl motionen som utskottsutlåtandet. SD (L) 1895, nr 312, s. 5.
c) motsv. AFSLÅ I 3 a δ: nekande svar (på en anhållan o. d.). Ett tvärt, snöpligt, snäsigt, halft afslag. (Kristus) försäkrar .. at wi intet skolom få afslag vtan bönhörde wiszeliga warda. Swedberg Sabb. ro 1557 (1690, 1712). Höfligt afslag. Serenius (1734, under denial). Han fordrar genom mig, at hon tilbaka lämnas: / Han gör sit hopp at ej et afslag blir ert svar. G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 58 (1774). Ni vet, i minsta sak et afslag stöta plär. Kellgren 3: 17 (1792). Han har fått a(fslag) på sin ansökning. Weste (1807). Hvad jag har svurit på att ej bevilja / Må aldrig kallas afslag. Hagberg Shaksp. 1: 251 (1847). Ölve hade begärt Jarlens dotter, men fått afslag. Svedelius Norg. 14 (1866). Gifva afslag. Björkman (1889).
α) (numera mindre br.) i allm.: afdrag, afkortning, nedsättning. Skattebönderna loffuade han at han wille giöra itt affslagh på theres skatt. O. Petri Kr. 238 (c. 1540). Man må så giärna bedias mycket som lijtet, dhet kommer fulle altijdh til affslagh. Grubb 501 (1665) [jfr nnt. et kümmt wol tom afslag]. Penninge invisningars inlösande emot afslag i Summan. Berch 354 (1747). Kopparbergsmännerne hade .. fått löfte om ett skeppunds afslag för hvar fjärding, af deras .. kopparskatt. Hallenberg Hist. 1: 327 (1790). Mindre väl apteradt virke, bör vid uppmätningen med afslag i dimensionerne anses. Regl. ang. virkeslev. 17 Maj 1825, § 40. Agardh Stat. II. 2: 150 (1856). — (†) At iak .. her Stens breff motte nythe (dvs. tillgodonjuta) .. pa all hanss köpegotz .. vthan affslag (dvs. inskränkning). G. I:s reg. 2: 872 (1525).
β) nedsättning i pris, rabatt. Han begärte 100, men fick 60: det var et stort afslag. Sahlstedt (1773). Vinna afslag i priset. Lagerbring Hist. 1: 9 (1778, 1784). Jag fick slutligen en skillings a(fslag) på skålpundet. Dalin (1850). Björkman (1889).
γ) [jfr t. abschlag, abstreich] med afs. på vissa slag af auktioner. (Lagerbielke), som .. intet kunnat .. begripa det vanliga sättet til fast egendoms försälljande genom up- och afslag, .. (har) sedan upslaget gåt til 15,550 Dal. kmt, .. giort dess (dvs. sitt) rop uti afslaget vid 16,100 Dal. kmt. 2 RARP 5: 66 (1727). Om vid en auktion hvad som utbjudes först uppropas för det högsta priset, och detta pris derefter minskas, till dess anbud erhålles, säges auktionen ega rum i afslag. NF (1875). — Auction kan äfven ske genom afslag, .. d. v. s. sålunda, att flere personer, som hafva en vara af visst slag till salu, bjuda under hvarandra, så att den blifver säljare, som erbjuder densamma för bästa priset. Schrevelius 2: 494 (1847, 1855). — jfr UPPSLAG.
α) (†) i allm. Tollen ær bortho(,) kåperbergit och sölffbergit inthet wijd magt(,) hwilkit inthet lithet åffslag ær j Cronones rentho. G. I:s reg. 4: 213 (1527). — jfr: At på thenna gruffueliga lastenne (dvs. mandråp) .. måtte bliffua .. någhot affslagh och förminskan. L. Petri Mandr. A 2 b (1562).
β) (numera föga br.) minskning l. sjunkande i värde, prisfall, kursfall. När warurne komme till affslagh. HSH 27: 140 (1565). Igenom Warurnas affslagh lijdha stor skadha. Schroderus Uss. F 3 a (1626). Detta myntets dageligen tillväxte differentie och afslagh. A. Oxenstierna Skr. 1: 347 (1630). Förhögning och Affslagh i Wexele-Coursen. Risingh Kiöph. 63 (1669). På dyr tid kommer et afslag eller bättre kjöp. Lind (1749, under abschlag). Ingen förändring i rikets mynt till skrot eller korn, det vare sig till förhöjning eller afslag, må äga rum utan riksens ständers bifall. RF 1809, § 79; jfr RF 1720, § 9. Afslag, (prisfall) .. la baisse. Jungberg (1873). GHT 1895, nr 206, s. 3. — Anm. Närmast med denna bet., dock under anslutning till a β, förekommer ordet stundom i uttr.: Det har blifvit afslag på sockret, på smöret (osv.).
6) [jfr t. abschlag des holzes] motsv. AFSLÅ II 1 a; koll.: afslagna stycken; affall vid (timmers) afslående; se TIMMER-AFSLAG.
7) (knappast br.) blod o. innanmäte efter slaktadt kreatur. Allt afslag efter slagt kan användas till nytta. Sv. reddejan enl. Kindblad (1867).
8) fysiol. lochier, (barnsängs)rening. Stant (dvs. upphördt) afslag. Lochiorum suppressio. Linné Gen. morb. 19 (1763). Afslaget gick sin naturliga gång. Schützercrantz i VetAH 29: 232 (1768). Afslag. Barnfloden .. Blodafgång från lifmodren hos Barnsängsqvinnan de första 3 dagarne. Cederschiöld Ordl. (c. 1847). — fullt konkret. Det röda afslagets myckenhet och flytnings-tid är vilkorlig. Kraak Barnm. 142 (1782). Cederschiöld Handb. 262 (1822, 1843). Afslaget, en slemmig, blodig vätska hvars afsöndring börjar omedelbart efter förlossningen och varar 9—12 dagar. Lundberg Husdj. 417 (1868; om djur). Hallin Hels. 1: 344 (1885).
(1) -VINKEL~20. i biljardspel. Afslagsvinkel, den vinkel, som bildas af vallen och den linie, hvari den mot vallen spelade bollen aflägsnar sig derifrån. Wilson 68 (1888).
Spalt A 530 band 1, 1898