| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSLAMMA a3v~slam2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -SLAMNING. —
I. [jfr SLAMMA; jfr äfv. nnt. afslämmen, t. abschlämmen, abschlammen]
1) tekn. gm slamning aflägsna l. afskilja; slamma bort. Vatten pågjutes .. för att afslamma det fina koldammet. Berzelius Blåsr. 57 (1820). (Stoftsanden i pipleran är) så fin, att den låter helt och hållet afslamma sig. Arrhenius Jordbr. 1: 24 (1862). Tekn. tidskr. 1883, s. 21. — särsk. bergv. Afslamma .. Genom slamning afskilja främmande ämnen ifrån malm. Dalin (1850). Björkman (1889).
2) tekn. gm slamning rena; (vederbörligen l. fullständigt) slamma. Rothof 681 (1762). Vatten, som afslammar .. torfven från sand och gröfre delar. Juhlin-Dannfelt 50 (1886). — särsk. bergv. Afslamma .. Fullborda slamningen af någon viss myckenhet malm. Dalin (1850).
II. [jfr SLAM, n.] handtv. vederbörligen l. fullständigt öfverstryka (med kalkvälling). Rappningen plägar man ofta, när den är tunn, afslamma (öfverstryka) med kalkvälling. Rothstein 626 (1856, 1875).
Spalt A 532 band 1, 1898