| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSLUTTA a3v~slut2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.). —
1) (mindre br.) intr.: (svagt l. sakta) slutta. Låga afsluttande sandkullar. Hisinger 1: 41 (1819). Denne socken utgjör en högre afsatts, som mot norr afsluttar till elfven. Dens. 3: 45 (1823). En .. bergmassa, hvilken .. i sydostlig rigtning småningom afsluttar. Widmark 1: 2 (1860). Hofling 11 (1870). — jfr AFHÄLLA 2, AFLUTA, v.2
2) (föga br.) tr.: göra (vederbörligen) sluttande. Fältet .. är väl afdikadt och med mullplogen afsluttadt. Lundequist 502 (1840, 1855). SFS 1870, nr 28, s. 2. Fönsterblecken (böra) afsluttas. AHB 83: 75 (1873).
Spalt A 540 band 1, 1898