| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSPARKA a3v~spar2ka, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) gm sparkning frånskilja l. lösgöra (ngt). På lerkrukan hade ett öra blifvit afsparkadt.
2) gm sparkning kasta af sig (ngt); sparka bort. Afsparka en stöfvel. A(fsparka) täcket. Dalin (1850). Lakanets afsparkande under sömnen. C. J. Hartman enl. Kindblad (1867).
3) gm sparkning bryta l. spränga (ngt); sparka sönder l. i tu. A(fsparka) en slå. Dalin (1850). Han fick högra benet afsparkadt af en häst. SD (L) 1894, nr 136, s. 3.
Spalt A 558 band 1, 1898