| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSPÄNNA a3v~spän2a (a`fspänning Weste), v.1 -er, -spände, -spänt, -spänd. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abgürtung)), -ING.
1) spänna lös.
a) med sakobj.: lösgöra o. aftaga (ngt påspändt). Afspänna bältet. Afspänna gehänget från bältet. Wikforss (1804, under abschnallen). Brynjan är nu afspänd. Ling Agne 55 (1812). Afspänna sporrarna. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 78 (1836). Bertelsköld afspände sin värja. Topelius Fält. 2: 366 (1856). Afspänna buk(g)jorden på en häst. Schulthess (1885). Han .. afspände renseln. Rydberg Vap. 39 (1891). — (mindre br.) med indirekt obj. Han afspänner sig gehänget. Lind (1749). Dalin (1850). — (mindre br.) med prep. af. A(fspänna) betslet, bukgjorden, dragremmarna af en häst. Dalin (1850).
b) (föga br.) om dragare: spänna från (en häst osv.). Almqvist (1842). Meurman (1846). — abs. Han lät a(fspänna). Meurman (1846).
2) (föga br.) göra (ngt spändt) slakt l. slakare; nedspänna, lossa. Retendo .. Affspänna, låta löst thet som spendt är. Lex. Linc. (1640). — särsk.
a) (föga br.) om sträng på musikinstrument: stämma l. skrufva ner. Jagh sijr Apollo thär i swarta Sörge Kläder / Ok Lyrans Stränger .. / Afspänd’. Lucidor Hel. V 4 b (1672). Schulthess (1885).
b) (föga br.) om bågsträng, spännfjäder o. d.: släppa l. fälla ner. Dalin (1850). — Anm. Till denna bet. sluta sig följ. anv.:
α) (föga br.) (gm bågsträngens l. hanens nedspännande) aflossa l. afskjuta (en båge l. ett eldvapen). Holmberg (1795, under détente). A(fspänna) en båge. Meurman (1846). Afspringa .. (oförmodadt afspännas, afbrinna). Sv. o. t. handlex. (1851); jfr β.
Spalt A 567 band 1, 1898