| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSTORMA, v. -ade.
1) (†) gm stormning fråntaga (ngn ngt) l. vinna (ngt) från (ngn). Tine Fiender affstorma tigh slottet. Balck Krist. ridd. I 7 b (1599).
2) (†) gm stormning intaga l. eröfra (ngt). — i bild. På thet .. (Paulus) hans (dvs. djäfvulens) lögnrike icke affstorma skulle, med Euangelij saliggörande sanning. P. Erici 4: 88 a (1582).
Spalt A 580 band 1, 1898