AFSTRÄFVA a3v~strä2va, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -STRÄFNING.
(nytt ord) byggn. gm användande af (sned)sträfva l. sträfvor fasthålla (en mur, en bjälke o. d.) i (dess) normala läge. (Bjälkens) ena ände fick stöd i .. kyrkomuren, under det den andra fasthölls genom belastning eller afsträfning. E. V. Langlet i Tekn. tidskr. 1894, A. B. s. 54. Försök gjordes .. att afsträfva, eller, som det heter, ”staga” spännstolarne (till takresningen). Sk. aftonbl. 1895, nr 183, s. 2. — jfr STRÄFVA, r. l. f.
