| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSTRÄNGA a3v~sträŋ2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(föga br. utom i p. pf.) aftaga l. aflossa strängarna på (ett stränginstrument). Dalin (1850). Man afsträngar först fiolen, då den skall lagas. Kindblad (1867). Cavallin (1875). — i bild. Jag måste åter fatta min afsträngade lyra. B. v. Beskow enl. SAOB (1870). — jfr STRÄNGA AF.
Spalt A 585 band 1, 1898