| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSTYMPA a3v~stym2pa (a`fstympa Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE († L. P. Gothus Mon. pac. 835 (1628); Lind (1749, under abstümpelung)), -NING (se d. o.); -ARE L. P. Gothus Thes. cat. 132 (1631).
1) (numera föga br.) (våldsamt) borttaga l. afskilja (en del) från ngt helt, så att detta blir ofullständigt l. mindre, än det borde l. plägar vara.
a) i eg. bet. Sådanna Bråt .. (straffas) med .. Händers och Fötters afstympande. Siam 20 (1675). Jag hafver lof .. afstympa then lem som oumgängeligen hafver döden med sig. Lallerstedt Dygdel. 80 (1746). Kindblad (1867). — i bild. Svart G. I:s kr. 59 (1561). Han nödgades afstympa en förderfvad Lem ifrån Riks-Kroppen. Mörk Ad. 1: 50 (1742).
b) bildl. Nabo-Rätt .. tilkommer them allena, som antingen äga dehl i samma tompt och huus, eller äga en ther ifrån afstympad andehl. Nehrman Inl. t. jur. civ. 294 (1729). Man tillåter sig nu samtalsvis .. afstympa (dvs. bortkasta) impf. tecknet i de svaga verben af 1:a konjug. Rydqvist SSL 4: 422 (1868); jfr 2 b α.
2) gm (våldsamt) borttagande l. afskiljande af en del göra (ngt) ofullständigt l. mindre, än (det) borde l. plägar vara; stympa; i sht om långsträckt föremål, hvaraf en del på längden borttages.
a) (numera mindre br. utom ss. naturv. o. mat.) i eg. bet.
α) om organism l. del af sådan; äfv. om bildstod o. d. Konungens belätter (dvs. bildstoder) woro nidslagne och affstympadhe. Schroderus Liv. 405 (1626). Unga trän .. (blifva) strax i deras bästa växt afstympade och topphuggne. 2 RARP V. 2: 688 (1727). Alle hade ett eller flere finger afstympade, eller aldeles afhuggne. Bligh 199 (1795). Ett af stormen afstympadt träd. Nilsson Fauna II. 2: 169 (1835, 1858). Han afstympade djuret på ett grymt sätt. Kindblad (1867). Cavallin (1875). — särsk. naturv. i p. pf. ss. adj.: liksom tvärt afhuggen l. afskuren. Marklin 31, 333 (1818). Afstympad rot. Arrhenius Bot. 44 (1845, 1859). Afstympadt (blad). Därs. 71. Trynet (hos mullvadsläktet är) .. i spetsen afstympadt. Nilsson Fauna 1: 63 (1847).
β) om ngt oorganiskt. Jag hade .. et afstympadt spjut .. (o. ville) förskaffa mig et spitsigt. Ödmann Hunt. 118 (1797). Södra och norra röstena äro afstympade jemt med bottenstyckena efter de öfversta gluggarna. Brunius Gotl. k. 2: 243 (1865). (Kyrkan) har tvenne afstympade torn. Läseb. f. folksk. 747 (1868, 1892). — p. pf. ss. adj., i sht mat. En afstympad kägla. Möller (1782, under abstümpfen). Afstympade koner. Almroth M. tekn. 22 (1838). Med stympad l. afstympad kon förstår man den del af konen, som begränsas af basen och ett med denna parallelt plan. Eneström i NF 8: 1145 (1884). jfr: Salpetersyrad blyoxid .. anskjuter i tetraëdriska kristaller med afstympade hörn. Berzelius Kemi 2: 513 (1812, 1822); jfr 1.
b) mer l. mindre bildl. — särsk. med afs. på
α) (numera föga br.) utsträckning i rummet l. tiden, myckenhet l. antal. (Fältherren) förlorade öfwer sextusende .. Man .. (En ny anförare öfvertog) then .. affstympade Krigzmachten. Schroderus Liv. 430 (1626). Ofred och krig .. hafva plågadt, uthmattadt, uthmärgladt och afstympadt vårt kiära Fädernesland. S. Lagerberg i 2 RARP 3: 335 (1723). (Hemmanets) ägor (hafva), under ödesmål och ombyten af åboer, blifvit afstympade. Botin Hem. 1: 125 (1755, 1789); jfr 1 b. Nordiska folkslagen ha sinneslättja och våld i sina känslor; detta föder en dristighet, som afstympar den tid, hvilken fordras att mogna en sak. C. A. Ehrensvärd 47 (1782). — särsk. (mindre br.) om ord l. mening, muntlig l. skriftlig framställning: i tal l. skrift utesluta en (väsentlig) del af (ngt); stympa. Lätteligen (kan) ske, at rätte meningen .. antingen afstympas eller förvändes. Nordberg 1: Föret. XXXIII (1740). (Han) började .. at hosta, och afstympade så orden, at ingen mening deraf hämtas kunde. Celsius G. I:s hist. 251 (1746, 1792). (Inessivens) ändelse -ssa afstympas i .. Bibelfinskan till -sa. Collan Fin. spr. 59 (1847); jfr 1 b slutet. Afstympa ett tal, ett skaldestycke, en predikan. SAOB (1870). — log. i p. pf. om slutledning: (gm uteslutande af en premiss) förkortad l. sammandragen. Lindblom Log. 179, 180 (1836).
β) (numera föga br.) intensitet, kraft, värde osv.: inskränka, reducera. Afstympade Privilegier. 2 RARP 4: 438 (1727). Desse Birkarlars herravälde blef afstympadt. Högström Lappm. 238 (1747). Hans uppfostran .. hade afstympat dessa sköna anlag till något, som hade brist på harmoni. Wetterbergh Fyra sign. 49 (1843).
3) (†) gm borttagande af en del göra (ngt) kortare l. mindre, än (det) urspr. är; utan framhållande däraf, att det återstående blir ofullständigt l. för litet. De gamlas oformliga Stycken (dvs. artilleripjeser) borde afstympas. Grundell 64 (1705). Ett fritt kläde afstympadt, kringskurit och sedermera tillsydt med spetsar, skapar sig till den allmänna europeiska flygelmössan. C. A. Ehrensvärd 25 (1782).
Spalt A 587 band 1, 1898