| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSÖNDRIG, adj.
(†) i förb. göra ngn afsöndrig, förmå ngn att skilja sig från l. öfvergifva ngn. Ingen Mestare giöre anders (dvs. en annans) Mesterswenner afsöndrige. Stiernman Com. 1: 799 (1622). — jfr AFSPÄNNIG 1.
Spalt A 637 band 1, 1898