| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTACKLA a3v~tak2la (a`ftackla Weste), v. -ade (se för öfr. TACKLA). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE.
1) sjöt. om nedtagande af tackling, segel o. d.
a) tr.
α) på (fartyg) nedtaga tackling, segel o. d.; afrigga (ett fartyg). N. Av. 15 Jan. 1658. Abtackeln ein Schiff, aftakla et fartyg. Lind (1749). Skeppen lågo aftaklade på varfvet. Gyllengranat 1: 199 (1840). En del af flottan tacklades i Carlskrona i början af året, men aftacklades åter i Juli. Dens. 2: 160. Äro seglen frånslagna, löpande godset utskuret, klyfvarbommen intagen, rårna i däck, stängerna strukna eller nedtagna, stående godset aftaget, (så) är fartyget aftackladt. Uppf. b. 7: 338 (1875). — afkläda (en mast, en rå osv. dess) tackling. Unrig a Mast, aftakla en mast. Serenius (1734). Så snart man i däck och märs kan komma åt nockarne, aftacklas dessa. Ekelöf 88 (1881). SD (L) 1896, nr 82, s. 4. — Anm. Ex. från Serenius bör möjl. föras till β.
β) nedtaga (tackling o. d.). Så snart skepen hafva kastat ankar (i Kanton), aftaklas stänger och råer, och alt öfriga taklaget. Brelin Resa 57 (1758). Almqvist (1842).
b) (mindre br.) intr. = a α i pass., om fartyg l. flotta. Skeppen (hade) i Revel aftaklat. Gyllengranat 2: 18 (1840). Ryska flottan (hade) gått hem och aftacklat. Malmström Hist. 1: 148 (1855).
2) [jfr holl. aftakelen, t. ein abgetakelter mann] oeg. o. bildl. — särsk.
a) (föga br.) om borttagande af beklädnad l. dräkt, prydnader o. d. — obj. är
α) den l. det, som blottas: afkläda, blotta. C. Gyllenborg Sprätth. 109 (1740). Almqvist (1842). Aftackla (disrobe) bilderna (dvs. Cæsars bildstoder), / Om du med högtidsprål dem finner höljda. Hagberg Shaksp. 12: 5 (1851). — i p. pf. ss. adj.: utblottad, afsigkommen. Stackars Fru! hon har .. blifvit bra aftacklad nu på en tid: inte mer än en simpel hårring, och en gammal stålked ..; och så mager och glåmig! Björn Förf. yngl. 22 (1792); jfr b γ.
β) det, som borttages: aftaga, nedtaga. Mästadelen Halmtaken aftaklades (för att fylla foderbristen). Tiburtius Præs. i VetA 1761, s. 14; jfr α. — kläda af sig. Chineserne .. hänga på sig många råckar, som de .. efterhand aftackla. Ekeberg Ostind. r. 137 (1773). Almqvist (1842).
b) om förlust af hull o. friskt utseende äfvensom af krafter.
α) (mindre br.) tr.: komma (ngn) att falla af l. försvagas. Sjukdomen har grymt aftaklat honom. Lind (1749). Lindfors (1815).
β) (föga br. utom ss. vbalsbst.) intr.: falla af, magra, försvagas. Aftackling .. amaigrissement. Weste (1807). Almqvist (1842). Där .. tecken till ett mindre godt helsotillstånd förefinnas, .. där en ”aftackling” synes ega rum. A. Key i Lärov. kom. 1884, Bil. E, s. 520.
γ) (nästan bl. hvard.) i p. pf. ss. adj.: affallen, aftärd, medtagen, nedsatt. Min redan förut aftacklade kropp .. har .. merkeligen aftagit under denna sommarens vidrigheter. Leopold i 2 Saml. 7: 48 (1785). Hvad den stackarn nu ser nedslagen och aftacklad ut! Crusenstolpe Mor. 1: 85 (1840). Han är bra a(ftackl)ad efter sin sista sjukdom. Meurman (1846). jfr: Om .. den spelande vid Piecens slut befinnes genomsvettig, hes och aftacklad. EP 1792, nr 14, s. 3.
Spalt A 639 band 1, 1898