Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFTJÄNA l. AFTJENA, a3v~ɟä2na l. ~ɟe2na (a`ftjena Weste, åter gifver uttal med ä; àvtjéna Almqvist), v. -ar, -ade, -at, -ad, äfv. -te, -t, -t (se för öfr. TJÄNA). vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br., Lind (1738, 1749)).
Etymologi
[jfr d. aftjene, mnt. afdenen, t. abdienen]
eg.: gm tjänande (l. arbete l. tjänstebevisning) göra sig kvitt (ngt). — jfr TJÄNA AF.
a) [jfr t. eine schuld abdienen] (numera mindre br.) (med arbete) göra sig kvitt l. afbetala (en skuld o. d.); arbeta af. Då .. (lärgossen) är utskrifven ock (har) aftiänt, hvad Mästaren för honom betalt. 2 RARP I. 2: 173 (1720). Finnes gäldenärens fattigdom vara kommen af slöseri (osv.) ..; svare tå til hela gälden, och aftiena (dvs. -ne) then med arbete. HB 16: 3 (Lag 1734). Aftal .. derom att resekostnaden skall efter framkomsten aftjenas med arbete. NF 16: 1628 (1892). — (föga br.) (med mån). Jag vill med arbete aftjena min öfverresa til Amsterdam. Widegren (1788).
b) gm tjänande l. arbete lämna ersättning för l. prestera (ngt). Den skattskyldige aftjenade (i äldre tider) skatten med personligt arbete. Kinberg i NF 3: 751 (1879). — särsk. [jfr d. aftjene bøder] med afs. på böters förvandling till arbetsstraff l. fängelse l. öfver hufvud om arbetsstraff l. fängelse; jfr c. Orkar den brotslige icke böta, aftjene han då plikten med dagsverken. Förordn. 1 Aug. 1805, § 62. När fånge aftjenat böter. Mentzer Cellf. 70 (1878). T(oll) .. blef .. dömd till .. 2 års fästningsstraff, till hvars aftjenande Wismar bestämdes. Boëthius i NF 16: 451 (1892). Efter att hafva aftjenat ett och ett halft års tvångsarbete. SDS 1896, nr 284, s. 3. jfr: (i Finl.) A(ftjena) .. stulet gods. Meurman (1846); Sv.-fin. lagt. (1883).
c) (mindre br.) godtgöra l. försona (en förseelse o. d.); jfr b slutet. Människan kan på intet sätt aftjena sina synder, eller förtjena Guds Nåd. Rönigk Fres. 38 (1756). Då Birger Jarl trolöst .. (låtit) halshugga Folkungarna, aftjente han sådant genom sin frikostighet emot Upsala Prästerskap. Botin Hem. 2: 51 (1756, 1789). Den synd, som i andra botkretsen (i skärselden) skall aftjenas, är afundens. Böttiger i SAH 50: 340 (1875).
d) [jfr ä. d. hvormed skal jeg aftjene eders godhet?] (numera knappast br.) betala (eg.: med tjänstebevisning) den tacksamhetsskuld, hvari man står för (ngt); bevisa återtjänst l. stå till återtjänst för (ngt); vedergälla. (Vilja) med all ödmiukheet sådan deres gunst aftiäna. RARP V. 1: 227 (1654). Demerera, aftiena, förskylla. Swedberg Schibb. 263 (1716). Därs. 442. (Brefskrifvaren) Berömmer .. (sin gynnares) beviste välgierningar, och höflighet, samt lofvar vid tilfälle sådant aftiena. Biurman 34 (1729). Mine Läsares .. bevågenhet är större, än jag kan aftiena. Dalin Arg. 2: 389 (1734, 1754). Jag vet aldrig hur jag skal kunna aftjena en sådan vänskap. Envallsson Skom. 53 (1785). Jag (skall) anse för en lycka att, då jag sålunda går Ers Excellens’ önskan till mötes, till någon ringa del kunna aftjena de mångfaldiga förbindelser, jag har till Ers Excellens. Tegnér 5: 139 (1818). Kindblad (1867).
Anm. Om aftjäna i den hos Cellarius (1699, 1729) förek. uppgiften Demereo, .. jag aftienar, med förtienst til mig drager ej utgör endast en mekanisk öfv. af det lat. ordet, torde med denna uppgift afses uttr. sådana som ngra under d anf., i hvilka möjl. inlagts bet.: göra sig värd, förtjäna.

 

Spalt A 660 band 1, 1898

Webbansvarig