| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTORKA a3v~tor2ka (a`ftorka Weste), v. -ade (se för öfr. TORKA, v.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abwischung)), -NING.
I. aflägsna fuktighet (l. orenlighet) från ytan af ett föremål gm att öfverfara det l. bringa det i beröring med annat föremål (i sht duk o. d.), hvarigenom fuktigheten (l. orenligheten) bortstrykes l. hvaraf den absorberas l. upptages. — obj. är
a) föremålet, som befrias från fuktighet l. orenlighet.
α) med afs. på aflägsnande af fuktighet. Aftorka näsan eller händren. Lind (1749); jfr β. Dauphin aftorkade fötterne (på de till skärtorsdagshögtidligheten inbjudna gossarna) med egen hand. Björnståhl 1: 15 (1769). Aftorka en bläckig penna. Ödmann Hågk. 77 (1801). Vid dessa ord Armid aftorkade igen / Med slöjan ögonen. J. G. Oxenstierna 5: 119 (c. 1817). Händerna aftorrkades på en handduk. Palmblad Fornk. 1: 229 (1843). (De) aftorkade (fönster-)rutorna med deras (dvs. sina) näsdukar. Topelius Fält. 4: 463 (1864). (Gjutjärnsföremålen) aftvättas .. med mjuka lappar och aftorkas med sågspån. Tekn. tidn. 1871, s. 190.
β) med afs. på aflägsnande af orenlighet (i sht damm). Hon .. aftorkar stolar, bord, fönsterpanel och kakelugn. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 135 (1833). Golfvens och möblernas aftorkning med fuktiga dukar. Sev. Ribbing Barns fostr. 51 (1892). — Anm. Ordet användes i denna bet. o. i bet. b β företrädesvis då orenligheten aflägsnas gm att upptagas i ngt fuktigt (en våt handduk o. d.).
b) det som aflägsnas: torka bort.
α) om vätska. En swamp til at aftorka Hans blod. Spegel Pass. 12 (c. 1680). (Han) aftorkade .. svetten från pannan. Topelius Fält. 4: 525 (1864). Aftorka vatten ifrån bordet. SAOB (1870). Jag .. märkte .. huru hon (dvs. drottning Josefina vid kröningen) .. med näsduken .. aftorkade den heliga oljan. De Geer Minnen 1: 77 (1892). (mindre br.) med dubbelt obj.: En qvinna .. aftorkar henne dödssvetten. Atterbom Minnen 248 (1817). — om tårar: Handen mig ä’ troth (dvs. trött), så stadigt däm (dvs. tårarna) aftörka. Börk Dar. 1026 (1688). Hon aftorkade tårarna med det långa håret. Nicander Minnen 1: 13 (1831). Hon aftorkade tårar ur nioåriga ögon. Hedenstierna Fru W. 162 (1890). i bild: Gudh skall afftorka alla tårar vthaff theras öghon. Upp. 21: 4 (NT 1526). Dock kan een liten Storm (som bortdrifver det hotande ovädret) aftorka tina Tårar. Spegel Guds verk 73 (1685). Lindra likars nöd och aftorka smärtans tårar. Oscar II Skr. IV. 1: 18 (1865, 1890).
β) om orenlighet. A(ftorka) dammet af bordet. Dalin (1850). Till smutsens aftorkande begagnade hon en våt trasa. Kindblad (1867). Anm. Se anm. under a β. — (†) i bild: aftvå. Aftorcka den fläck af räddhoga, som de nyss hade fådt. Mörk Ad. 2: 247 (1744). bildl.: Därs. 1: 25 (1742; om förbannelse).
II. med afs. på förflyktigande (afdunstning) af fuktighet.
1) om föremål, som innehåller fuktighet.
a) (föga br.) tr.: göra (ngt) torrt gm att komma (dess) fuktighet att afdunsta. Möller (1745, under essuyer). Solen har a(ftorka)t marken. Dalin (1850).
b) (föga br.) intr.: (i sht gm fuktighetens afdunstning) blifva torr; småningom torka. Den (dvs. rågen) .. sköljes samt lägges sedan på linne i solen att aftorka. Björklund Kokb. 27 (1849). Marken har a(ftorka)t efter regnet. Dalin (1850). — (†) om koppor: torka in. G. Lund i Veckoskr. f. läk. 3: 24 (1782). — i p. pf. mer l. mindre adjektiviskt: förtorkad, uttorkad. Svartmyllan låg .. såsom en turfa (dvs. torfva) eller aftorkad kärnmylla (dvs. tjärn-). Linné Ungd. 2: 293 (1734). Furuträn .. stå aftorkade. Gissler Intr. i VetA 1751, s. 23. Heinrich (1814).
2) om vätska.
a) (†) intr.: torka bort, afdunsta. Effter Solennes vpgång när daggen är afftorkat. B. Olavi 109 a (1578). En .. årstid .., då vatnet är aftorkadt, och hela landet (dvs. Egypten) täkt med .. ler-älta. Hasselquist 615 (1751).
b) (†) i pass. med intr. bet. = a. (Noas) korp .. flögh bort åter och fram, til tess at watnet afftorkadhes aff iordenne. 1 Mos. 8: 7 (Bib. 1541; öfv. 1893: hade torkat bort ifrån jorden).
Spalt A 678 band 1, 1898