Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFTÖFVA, v. -ade.
Etymologi
[jfr mnt. aftoven, nnt. aftöwen, holl. aftoeven]
(†) afvakta l. invänta slutet på (ngt, som pågår); jfr AFBIDA 1, AFVÄNTA 1. (Jag) resar igen åt prytzen (dvs. Preussen) .. thär till att aftöfwa then tijdh mig förelagdh ähr. A. J. Messenius i HSH 9: 195 (1641). — jfr TÖFVA.

 

Spalt A 710 band 1, 1898

Webbansvarig