| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVAKTA a3v~vak2ta (a`fvakta Weste), v. -ade. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abwachung)), -NING (†, Lind (1738); Möller (1755)).
— jfr VAKTA.
1) (eg.: påpassligt l. uppmärksamt) afbida l. invänta (ngt l. ngn, som antages skola inträffa l. komma).
a) med obj.: vänta på.
α) [jfr holl. eene gelegenheid, zijnen tijd, een beveel, een antword, iemands komst, den loop der gebeurtnissen afwachten] med (mer l. mindre) abstr. sakobj. Afvakta ett lägligt (l. gynnsamt osv.) tillfälle att utföra sin plan. Afvaktandes H(ans) G(refliga) Ex(cellens’) nåd. Resolution. Heysig-Ridderstierna i 2 Saml. 10: 85 (1681). Med tålamod afvakta bättre tider. Tegnér 5: 116 (1816). Hyllande böjde sig skarorne .., afvaktande hans vink. Wallin 2 Pred. 2: 281 (1823). Afvakta .. (de resandes) ankomst. Nicander Minnen 1: 194 (1831). Partiet .. måste .. i stillhet afvakta händelsernas utveckling. Fryxell Ber. 10: 172 (1842). De afvakta er befallning. Hagberg Shaksp. 1: 355 (1847). Afvakta svar. Hjelt 3: 102 (1893). — [jfr holl. eenen aanval afwachten] (mindre br.) med bibegreppet: hålla sig beredd på. Erik moste .. ensam afvakta tre fienders anfall på en gång. Celsius E. XIV:s hist. 127 (1774).
β) (mindre br.) med konkret sakobj. l. med personobj. (Jag) med vinterns slut afvaktar / Vårens blomster, som dog bort. Lidner 2: 24 (c. 1785). Herr Åke .. hade (ej) gifvit sig tid att afvakta sitt fotfolk. Fryxell Ber. 2: 218 (1826). Afvakta honom .. här och säg / Min önskan. F. A. Dahlgren Lifv. en dröm 45 (1858, 1880).
b) [jfr holl. eene afwachtende houding aannemen, t. eine abwartende haltung, fr. une politique expectante] abs. i p. pr.: (uppmärksamt) bida l. vänta. Carlson Hist. 2: 430 (1856). Denna afvaktande hållning borde man iakttaga till inemot aftonen. Rydberg Ath. 203 (1859, 1866). En afvaktande politik .. borde följas; man borde se tiden an. Svedelius i SAH 55: 185 (1879). Regeringen måste iakttaga en tillbakadragen och afvaktande ställning. De Geer Minnen 2: 218 (1892).
2) i uttr. afvakta tiden: se tiden an, se, hvad tiden kan medföra, intaga en afvaktande hållning; vänta. Man måste afvakta tiden och gifva sig tillfreds. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 113 (c. 1830). jfr 2 RARP 3: 407 (1723).
3) [jfr ä. t. seinen büchern abwachten, t. seines amtes, seine arbeit abwarten] (†) rikta sin uppmärksamhet på, egna sig åt, vårda sig om, ombesörja, sköta. RARP 3: 83 (1638). Hvarest jag detta åhret öfver .. afvaktade mine Exercitier. Dahlberg Dagb. 57 (c. 1660). Wår skyldigheet (ss. kvinnor) är, at wij .. affwachta Hwshåldningen. Rel. cur. 178 (1682). (Allshärjartinget,) der alle affwakta måste, hwad som innom och uthom Rijket beställas skulle. Rudbeck Atl. 2: 335 (1689). — jfr: Mitt sinn til Himlen står: / Thet jordiskt är förachtar / Thet himmelskt är afwachtar (dvs. beaktar, eftertraktar; det t. originalet har suche). Ps. 273: 12 (1695); jfr Ps. 458: 12 (1819), där ordet väl af Wallin tagits i bet. 1.
4) [jfr t. den gottesdienst abwarten] (†) deltaga i, bivista. Dermedels, att man .. utan tvång afvaktar så den allmänna som enskildta Gudstjänsten. Alnander 102 (1770). — jfr AFVÄNTA.
Spalt A 722 band 1, 1898