| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVELSGÅRD a3vels~gå2rd (a´fvelsgård Weste; jfr Kock Sv. akc. 2: 101), r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (under annat jordagods lydande) gård, som ej bebos af egaren själf, utan förestås af ngn i hans ställe, o. där landthushållning (i sht boskapsafvel) bedrifves; utgård. Han sendhe honom til hans (dvs. sin) affwels gårdh, ath han skulle sköta hans swijn. Luk. 15: 15 (NT 1526). Besetia affuelsgårdana med landbor. G. I:s reg. 4: 275 (1527). At wår fåår mågha bära tusend och hundradhe tusend, j wåra affwelsgårdar. Ps. 144: 13 (Bib. 1541). Om någon har en afvelsgård i et annat rike, så kan ey honom förbiudas at föra hit in (dvs. till Sverige) sin afvel. 2 RARP 5: 305 (1727). I fordna tider förvaltades Kongsgårdarne såsom afvelsgårdar igenom Gårdsfogdar för Kronans räkning. Rabenius Kam. § 167 (1825, 1832). Ladugård eller Afvelsgård får vara allenast En under hvart Säteri, och ej öfver 1/2 mil linea recta derifrån belägen. Därs. § 281. En del af .. (Vrams Gunnarstorps) ofantliga egovidd är skiftad i flere afvelsgårdar. E. Wigström i VLS 195 (1888). — bildl. (Vi nio utgifvare af tidskriften hafva) inrättat hvar sin lilla litterära afvelsgård att den hvar nionde månad skall kunna afkasta ett litet snillefoster (dvs. häfte). Thomander i Gefion 1832, s. 1.
2) (föga br.) ladugård. Är det icke Afvels- eller Ladugården som gifver oss ämnen til de nyttigaste Fabriker? Fischerström 1: 15 (1779). Almqvist (1842).
Spalt A 733 band 1, 1898