| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVÄNTA a3v~vän2ta, v. -ade (se för öfr. VÄNTA). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
2) afbida l. vänta.
a) (numera mindre br.) afbida l. afvakta, invänta, vänta på (ngt, som antages skola inträffa l. komma). Jagh .. moste .. ther afvente förslornes (dvs. forornas) ankombst. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 293 (1625). Affvänta bättre lägenheet. RP 5: 109 (1635). Uti Domcapitlen .. (skola) både parterne .. wara tilstädes, och efter .. ransakning sin doom afwenta. KOF II. 1: 245 (1659). SB 3: 4 (Lag 1734). Afvänta Postjachten ifrån Gothland. Linné Öl. 119 (1745). Utan att afvänta svar. Höpken 2: 308 (1756). Förr än jag .. fäller mitt omdöme, afväntar jag .. upplysning. F. Horn i Ad. prot. 1789, s. 151. Det intresse, hvarmed en finsk runa afväntas ur dess författares mun. Runeberg 6: 290 (1833). Dalin (1850). — med att-sats ss. obj. Abrahamsson 642 (1726).
b) (†) intr.: vänta. Om (dvs. på) een .. förklaringh .. affwänta. G. Horn i RARP 6: 247 (1657). Afwänta icke först til des plågan kommer. Swedberg Sver. ol. 42 (1710).
3) (†) bivista, deltaga i; jfr AFVAKTA 4. Då Hans Kongl. Mayst .. Gudztiensten afwentadhe. N. Av. 20 Dec. 1655, nr 2.
Spalt A 777 band 1, 1898