| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AGA a4ga, äfv. a3ga2, sbst.2, m.; best. -an; pl. -ar (OSPT 1686, nr 16, s. 3, Dalin (1850)), äfv. -or l. (föga br.) agas (ager OSPT 1686, nr 17, s. 4).
turkisk titel, särsk. för militärer af lägre grad; ordet ingår äfv. med bet. chef i ett par högre turkiska ämbetstitlar (JANITSCHAR-, KISLAR-AGA). OSPT 1686, nr 8, s. 1. En Turkisk Aga. Nordberg 1: 833 (1740). Agan för Janisarerne (dvs. janitscharerna). Hasselquist 86 (1750). NF (1875). Almkvist Därs. 16: 989 (1892). jfr: Aga .. brukas om Store Herrar i Turkiet, Tartarien, Persien. Spegel Guds verk Reg. (1685, under agätur).
Spalt A 793 band 1, 1898