Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AKERGUL l. ACKERGUL, m.; pl. -er (kanske uppkommet gm den i reformationstidens skrifter vanliga försvagningen af -ar).
Etymologi
[af en ä. t. form, motsv. t. ackergaul, m., eg. arbetshäst; jfr ä. d. akkermær, t. ackermähre. Första ssgsleden är t. acker, åker, o. den andra mnt. o. mht. gûl, t. gaul i bet. häst; jfr fsv. gul, sv. dial. gule, gula, gammal häst, skinkmärr (Rietz 222); om t. gaul osv. jfr Bugge i Beitr. zur gesch. d. deutsch. spr. 13: 167, Kluge, E. Wadstein i Zeitschr. f. deutsche phil. 28: 525; jfr sv. dial. angar-, ankar-gula, -kula, se Ihre Dial.-lex., Hof Dial. Vestrog., Rietz 10]
(†) hästkrake. The onyttige ackerguler, som tu holler ther på Stallen fåfengelige. G. I:s reg. 15: 248 (1543). Akerguler. RR 28 April 1548.

 

Spalt A 834 band 1, 1898

Webbansvarig