| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AKTNING ak3tniŋ2 (a`ktning Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. (†, i bet. 1) -ar (Dalin Vitt. 3: 148 (c. 1740)).
Anm. Ordets enda nu brukliga bet. (4) är jämförelsevis ung o. synes ej vara utvecklad ur motsv. bet. hos verbet AKTA (II 3) utan torde (liksom ssgen HÖGAKTNING) bero på direkt efterbildning af t. achtung (hochachtung).
1) (†) uppmärksamhet, aktgifvande. I vitrioli prof fordras något nogare achtning. Hiärne Förb. 24 (1706). Then hans skriffter, jemte Swenska Bibelen, med flit och achtning läs. Swedberg Schibb. 307 (1716). Detta gifver at tänka, ju mer man vänder dertil sin aktning. Liljestråle Præs. i VetA 1784, s. 18. A. G. Silfverstolpe Skald. 151 (1801, 1814). — särsk.
a) [jfr t. auf etwas achtung geben] i uttr. gifva aktning (på), gifva akt (på), lägga märke (till); jfr AKT, sbst.3 1 a. Fosz 89 (1621). At jag / Må besinna, achtning gifwa, / Huru all ting dag från dag, / Tager af. Ps. 318: 8 (1694); jfr Ps. 455: 8 (1819). Här hemma hafva de alsintet sett, och på slätt ingen ting aktning gifvit. Tessin Bref 1: 291 (1753). Mit öga och min själ, som noga aktning gifvit / På Gustaf och hans tappra här. Kellgren 1: 52 (1786). Sällan hofmän aktning ge / På den, som kungen ej vill se. Arnell Sjöfr. 172 (1829); jfr β. — särsk.
α) besinna, lägga på hjärtat; jfr AKT, sbst.3 1 a γ. Evärdeligt är Herrans ord; / Ho derpå aktning gifver / Evinnerliga blifver. Ps. 405: 4 (1819).
β) taga notis om, fästa afseende vid, fråga efter, taga hänsyn till; jfr AKT, sbst.3 1 a δ. Kolmodin Qv.-sp. 1: 522 (1732). Kongl. Maj:t .. har .. sedt sig föranlåten, at .. endast gifva aktning på brottets grofva och afskyvärda egenskap. Smdr. af handl. i högmålsproc. mot G. M. [Armfelt] 1794, s. B 3 a.
b) [jfr ä. t. man machte nicht viel achtung auf diesen antrag; jfr äfv. fr. faire attention à qch.] i uttr. göra aktning på = a. Oelreich 585 (1755).
c) i uttr. taga i aktning, lägga märke till, se efter, taga reda på; jfr AKT, sbst.3 1 g. G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 218 (1791).
2) (†) omsorg, tillsyn, uppsikt; jfr AKT, sbst.3 2, 3. Lex. Linc. (1640, under curatio). Getter .. tarffwa .. mindre Achtning (än får). Risingh Landb. 72 (1671). På Såg- och Miöhl-qvarnarne måste vara flitig Acktning. Salander 193 (1727). — särsk.
a) i uttr. gifva aktning (på), hålla uppsikt (öfver); gm uppsikt l. vaksamhet draga försorg om, se till (att). FH 2: 292 (1550). Svårt man har, at aktning gifva / På en flicka som är kär. Tillf. gör tjufven 9 (1783). Gif .. noga aktning, at .. fåfänga tankebilder .. ingalunda må kasta dig i förvirring. Liljestråle Kempis 123 (1798).
b) [jfr mnt. achtinge hebben up dat dar nên fürschade entstehe, t. auf etwas achtung haben] i uttr. hafva aktning (på) = a; jfr AKT, sbst.3 3 a. Bergz-Collegium skall hafva acktning derpå, det ingen .. må under sig slagga (dvs. slå) någon annans skog. 2 RARP 3: 32 (1723). Hafva en noga och granlaga agtning på Svenska språkets renhet. Instr. f. bibelkomm. 1773, § 3.
3) [jfr ä. holl. achting, t. achtung] (†) vbalsbst. till AKTA II 2: värderande, uppskattande. Æstimatio .. Wärdering, Skatning, Achtning. Lex. Linc. (1640).
4) [jfr t. achtung; jfr äfv. d. agtelse o. fr. estime, égard] motsv. AKTA II 3: eg. det att skatta ngt högt l. att skattas högt; fördelaktig tanke om en person, grundad på öfvertygelsen om hans inre värde l. framstående (i sht moraliska) egenskaper; af en dylik fördelaktig tanke framkallad känsla l. af en sådan känsla härflytande hänsynsfullhet l. vördnadsfullhet i sättet att handla l. uppträda emot ngn; respekt l. vördnad för en egenskap, en inrättning o. d., grundad på öfvertygelsen om dess förträfflighet l. höga värde. Hafva, hysa stor, mycken, den allra största, all (möjlig) aktning för ngn l. för ngns förmåga, kunskaper, energi, karakter osv. Förlora all aktning för ngn. Tillvinna sig, vinna, förvärfva, åtnjuta ngns aktning, allmän, oinskränkt aktning. Vara värd, förtjäna, bibehålla, förverka ngns aktning. Han har, eger min (fulla) aktning. Stiga l. sjunka (högst) betydligt (hvard.: flere tum, grader, procent) i ngns aktning. Icke stå synnerligen högt, bibehålla sig i ngns aktning. Tala om ngn, behandla l. bemöta ngn med (tillbörlig, all, utmärkt) aktning; jfr g. Betyga, skänka ngn sin aktning. Visa l. bevisa ngn aktning; jfr g. Aktning för frihet, människovärde, eganderätt, lag och sed osv. Han vandt mycken heder och aktning. Serenius (1734, under esteem). Hvad gör mig verlden och des bländsken, / De Storas nåd emot de Godas aktning. Kellgren 2: 214 (1792). Att med sitt uppförande bevittna sin öfvertygelse om en annans värde, är att visa aktning. Lidbeck Anmärkn. 306 (1798). All aktning består ej i annat, än i en djup känsla af föremålets förträfflighet. Leopold 4: 350 (c. 1820). (Han) rönte .. en odelad aktning. Järta i SAH 12: 88 (1826). Hans .. skicklighet och nit tillvunno honom .. aktning. Hedborn Skr. 2: 218 (1839). Bernadotte .. (hade) emottagit offentliga bevis af sin generals och sina kamraters aktning. Geijer I. 2: 248 (1844). Ett moraliskt allvar, som ej kan annat än ingifva aktning. Dens. I. 1: 272 (1845). Döbeln .. höjde / Af aktning hatten vid den gamles ord. Runeberg 2: 116 (1848). Aktning han i sista stunden bjöd, / Aktning honom också alla skänkte. Ridderstad 1: 371 (1855); jfr AKTNINGSBJUDANDE. Klase, haf aktning för ditt yrke! Rydberg Vap. 117 (1891). Äfven om man icke delar denna Hamiltons uppfattning, bör man skänka den sin aktning. De Geer Minnen 1: 257 (1892). jfr: Skulle det måhända vara uttryck af en passande sinnesstämning, om någon sade, att han hyser aktning för Gud? Vi höra lätt, huru främmande och underligt ett sådant uttryck låter. Wikner Pred. 525 (1881). — särsk.
a) i uttr. med all aktning.
α) (numera mindre br.) ss. höflighetsformel i underskrift på bref till mera obekanta personer. Med all a(ktning) har äran teckna. Dalin (1850).
β) [efter fr. sauf votre respect] ss. ett slags ursäkt l. reservation, då man inlägger en gensaga mot ngn l. yttrar ngt i ett l. annat afs. nedsättande om ngn l. ngt: med all aktning för, med fullt erkännande af l. fastän till fullo erkännande värdet hos, utan att förneka (det möjliga) värdet hos. Leopold 3: 237 (1799, 1816). (Jag) nödgas .. — med all aktning för de ribbingsholmska papperen — förklara dem tills vidare skyldiga att nedstiga ifrån högre historiska anspråk. Almqvist Drottn. j. 496 (1834). De Geer Hjertkl. 239 (1841). Zibet sade sig, med all aktning för andras öfvertygelse, vidblifva sin. Ljunggren SAHist. 1: 255 (1886). — [efter fr. sauf le respect] (numera föga br.) utan följ. prep.-uttr. Med all a(ktning) måste jag &c. Weste (1807). Dalin (1850).
b) (föga br.) i uttr.: (den o. den) i all aktning, dvs. i all ära, med all aktning för. Sällskapet i all a(ktning). Weste (1807). Min herre i all a(ktning), nödgas jag påstå. Dalin (1850).
c) (numera föga br. förb.) Om Norrbys hjerta lärt at dygden aktning gifva (dvs. skänka). Kellgren 1: 36 (1786). Han står intet uti någon aktning. Möller (1790); jfr Meurman (1846). Gråa hår ej någon aktning ge (dvs. ingifva), / Växta på en åldrig Tokas hjessa. Lenngren 13 (1795). Man skrattar med en qvick, / Men man bär aktning för den goda. Dens. 4 (1798). Han har (dvs. åtnjuter) allmän a(ktning). Weste (1807). Bära, fatta a(ktning) för någon. Dalin (1850).
d) [jfr d. borgerlig ære] (nästan †) jur. i uttr. borgerlig aktning, medborgerligt förtroende. Staten tillägger sina medborgare i allmänhet, på grund af det moraliska och politiska värde, som den anser dem äga, vissa rättigheter. Inbegreppet af dessa rättigheter kallar man borgerlig aktning eller existimation. Schrevelius 1: 89 (1844, 1851).
e) i uttr. aktning för sig själf, känsla af sitt människovärde l. af hvad man är skyldig sig själf. Wikforss (1804, under selbstachtung). Aktningen för sig sjelf är annat, än sjelfbeundran. Rydqvist i SAH 12: 527 (1827). Han har för mycken a(ktning) för sig sjelf för att göra detta. Cavallin (1875). — jfr SJALF-AKTNING.
f) (numera mindre br.) med bibegrepp af fruktan: respekt. Hvad acktning den stora Ryske krigshären ännu hade för de Svenska troupperne, röntes nogsamt derutaf, at han .. (icke) vågade .. förföllja dem. Nordberg 1: 922 (1740). Sätta i a(ktning,) faire respecter .., faire valoir. Weste (1807). Utan vidare aktning för de bref, som Gustaf tillskref alla landsändar i riket, samt de varningar, som utfärdades af .. Rikets Råd .. fortforo de i sitt uppror. Ekelund Fäd. II. 1: 40 (1830); jfr 1 a β. Jag har fått en aktning, ja på sätt och vis en förskräckelse för kärleken. Almqvist A. May 20 (1838). Skogman Eug. 2: 71 (1855). Veta huru man bör förskaffa sig aktning. Björkman (1889).
g) (yttre) undseende, hänsynsfullt l. vördnadsfullt bemötande. Brista (l. fela) i aktning mot l. för en förman o. d. Af aktning för hans ålder lämnades honom hedersplatsen. Att rätta felaktigheter med den aktning man är bruket skyldig. Rosenstein 3: 47 (1786). Ridderskapet och Adeln hade af .. Landtmarskalken blifvit anklagade att emot honom hafva brustit i aktning. Ad. prot. 1789, s. 247. O du, min nya, kära Frack! .. / För din skull man mig aktning visar. Lenngren 191 (1790). Den visade aktningen för det, man icke värderar, blir alltid en tvungen artighet. C. F. af Wingård i SAH 19: 119 (1837). Så att hvar och en (inom krigsmakten) visar sin förman lydnad och undergifvenhet i tjensten, heder och aktning utom tjensten. Tj.-regl. 1858, 1: 16. Hans grå hår, hans embete, hans höga börd ingifva, bjuda, kräfva aktning. SAOB (1870). Ej visa vanlig aktning. Schulthess (1885). Enhvar krigsmakten tillhörande skall uti sina uttalanden .. noggrant iakttaga den aktning, han är skyldig öfverordnad. Tj.-regl. 1889, s. 7. Aktning för damerna. Björkman (1889).
h) skämt., med afs. på föremål, som ej ega moraliskt värde. Han har mycken a(ktning) för kor af holsteinska rasen. Dalin (1850). Tryffel och champignoner åtnjuta hans oinskränkta a(ktning). Dens.
i) (föga br.) aktad ställning, anseende. Bibehållande af Rikets utvertes aktning (har) varit mig angeläget. Gustaf III 1: 102 (1778).
j) (†) närmande sig bet. helgd; jfr AKTA I 3. Fredagen (har) varit uti aktning äfven i Sverige, under Påfviska tiden. Bælter Cer. 304 (1762).
-BEVIS~02. Enberg hos Blom VII (1827). Det .. kungliga priset, bestämdt att utdelas som aktningsbevis för litterära förtjenster. Odhner i 3 SAH 1: 39 (1886). —
-BJUDANDE~200, adj. [jfr t. achtunggebietend]
1) som ingifver aktning, respektingifvande. J. O. Wallin (c. 1830?) enl. SAOB. Aktningsbjudande utseende. Crusenstolpe Mor. 2: 335 (1840). En ganska aktningsbjudande tandrad. Skogman Eug. 1: 168 (1854).
2) respektabel, betydande, ansenlig. Sveriges skarpskyttecorpser utgöra redan en till antal aktningsbjudande styrka. Oscar II Skr. 4: 17 (1864, 1890). Denna aktningsbjudande summa. SD (L) 1896, nr 495, s. 1. —
-FULL~2. [jfr t. achtungsvoll]
1) som är uttryck för l. innebär aktning. Hålla sig på aktningsfullt afstånd från ngn. Aktningsfullt bemötande. Blom 171 (1797). Hans aktningsfulla omdöme om Esseerna. Agardh Teol. skr. 2: 60 (1856). Pressen tog af mig ett i allmänhet välvilligt och aktningsfullt afsked. De Geer Minnen 2: 108 (1892).
2) som är uppfylld af l. hyser aktning. Stum och aktningsfull ledsagade han den unga flickan. Topelius Fält. 1: 271 (1854). Thomander Skr. 1: 695 (1860). jfr HÖGAKTNINGSFULL. —
-GÄRD~2. Atterbom Siare VI. 2: 203 (1855). Från Akademiens sida (har) ingen särskild aktningsgärd blifvit egnad åt Kellgren. Böttiger 5: 83 (1867). Wirsén Vint. 210 (1890). —
-VÄRD, -VÄRDHET, se d. o.
Spalt A 877 band 1, 1898