Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ALDEHYD al1dehy4d, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. aldehyd, bildadt 1835 af Liebig utaf nylat. al(cohol) dehyd(rogenatus), väteberöfvad alkohol]
kem. syrsättningsprodukt af alkohol, innehållande två atomer väte mindre än alkoholen. Berzelius i Årsber. t. VetA 1836, s. 299. (Några) aldehyder förekomma färdigbildade i växtriket. Uppf. b. 5: 15 (1874). Cleve i NF (1875). Blomstrand Org. kemi 85 (1877). — jfr ETYL-, KANEL-, SALICYL-ALDEHYD m. fl.
Ssgr: ALDEHYD-BLÅTT103~2. blått färgämne af aldehyd o. anilin (fuchsin). NF (1875). —
-GRÖNT~2. grönt färgämne af aldehydblått o. undersvafvelsyrligt natron. NF 1: 387 (1875). Cleve Hand.-lex. (1883). —
-HARTS~2. Blomstrand Org. kemi 86 (1877). —
-SYRA~20. Berzelius i Årsber. t. VetA 1836, s. 305.

 

Spalt A 904 band 1, 1898

Webbansvarig