Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ALL, adv. l. prefix.
Etymologi
[jfr ä. d. al(d), mnt. o. holl. al, eng. all]
— jfr ALL, adj., samt ALLT, adv.
1) (†) helt och hållet, fullständigt, alldeles, allt.
a) [jfr fd. all lige saa mange, mnt. alle stille sat do namelosz] framför adj. l. part. (Tigerjägaren hade skyddat) Brystet medh Tygh, som war all fullstoppat medh Boomull. Kiöping 77 (1667).
b) [jfr mnt. al, eng. all (se under ALL, adj. I 2 a)] framför en ss. adv. använd prep. med lokal bet. När Siögarna och fiärdarna läggias all öfver (dvs. tillfrysa fullständigt) förste resan. Bureus Suml. 72 (c. 1600). Stadzmurarna woro all om kringh medh Folck .. besatte. Schroderus Liv. 406 (1626). Slagzkemparna .. wore allöfwer (dvs. öfver hela kroppen) bloduge. Verelius Herv. 69 (1672; isl. albloduger). jfr: Then Turckiske Kyrckia, som war .. (på taket) allöfwerförgylt. Kiöping 61 (1667). — Anm. Mindre sannol. synes, att i de första här anf. ex. all utgör förkortning för alla, i hvilket fall ordet hör till ALL, adj. V 2. Möjl. bör allöfver fattas ss. ett sammansatt ord.
Anm. till a o. b. I ngra fall kan tvekan råda, om all bör fattas ss. adj. l. ss. adv. Se ALL, adj. I 2 (särsk. anm. 2:o).
c) i förb. all slätt (allslätt); se ALLTSLÄTT. — allstadigt; se ALLT, adv.
d) (†) i förb. all som (allsom), alldeles l. riktigt (som); se ALLT, adv.
2)
a) [jfr fd. ald meest, ald-best, almest, nor. all’ (Aasen, under allra)] (†) framför superl.: allra. All mest. P. Brahe Kr. 54 (c. 1585). Allstörsta fururna. Bureus Suml. 43 (c. 1600). Jupiter han gieck allfrämst. Lucidor Hel. C 4 a (1672). All-sidst. Börk Dar. 337 (1688). All-ödmiukast. Tiällmann Gr. 193 (1696). Runius Dud. 2: 73 (1712). jfr: Den all-innersta medelpunkten. Atterbom Siare 5: 266 (1849).
b) (†) i förb. all som, åtföljdt af en superl.; se ALLSOM.

 

Spalt A 971 band 1, 1898

Webbansvarig