| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLEGERA al1ege4ra l. —32, v. -ade. vbalsbst. (till I) -ANDE, -ING, ALLEGATION al1egatʃω4n l. -aʃ-, l. 01— (Schroderus Osiander 1: 209 (1635), Dalin (1871)).
I. [fsv. allegera, af mnt. allegiren, fr. alléguer, af lat. allegare, anföra, af lēgare, förordna (ngn till ngt); jfr t. allegieren samt ALLIGERA] (numera föga br.) anföra l. åberopa (ngn l. ngt) till bestyrkande af ngt; andraga, citera. Carl IX Svar L 4 b (1606). Then Poeten Aratus .. hwilken S. Paulus alligerar vthi Apostlagärningarna. Muræus 1: 51 (1648). Derpå skref Cammar-Revision(en) til Konungen, ock allegerade et exempel. 2 RARP 3: 225 (1723). Nordberg 1: 90 (1740). Allegera. Bilägga en skrift; eller beropa sig på något. Sahlstedt (1769). Dalin (1871).
Spalt A 987 band 1, 1898