| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLEGRETTO al1egrät4ω l. -å, l. —32, adv. l. sbst. n., äfv. r. (J. A. Josephson (1844) hos Ödman Josephson 163); ss. sbst. best. -t l. (ss. r.) -n; pl. -n.
tonk.
1) adv.: i rätt lifligt tempo, något långsammare än allegro. Envallsson Mus.-lex. 10 (1802). Höijer Mus.-lex. (1864).
2) sbst.: musikstycke l. afdelning af större musikstycke i detta tidsmått. Höijer Mus.-lex. (1864). I det graciösa och naivt täcka allegrettot .. gick allt med fart. Norman Mus. upps. 30 (1880). jfr Almqvist (1842).
Spalt A 989 band 1, 1898