| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLMÄNGILTIGHET al3mänjil1tig~he2t l. 30~201, äfv. -men-, r. l. f.; best. -en.
1) motsv. ALLMÄNGILTIG 1, filos. Wikner Lifsfr. 1: 331 (1868). Kunskapens allmängiltighet ligger deri, att den kan fordra erkännande af hvar och en, som rätt använder sitt förstånd, när hans förstånd nämligen är så begåfvadt, som för bedömandet af ifrågavarande fall behöfves. Dens. Tidsex. 225 (1888).
2) motsv. ALLMÄNGILTIG 2 b. Schlyter Jur. afh. 1: 229 (1837). Egentligen vore ett enda undantag tillräckligt att upphäfva induktionsbevisets äfven blott sannolika allmängiltighet. Borelius Log. 83 (1863, 1882).
Spalt A 1043 band 1, 1898