| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLMÄNHET al3män~he2t, äfv. -men~ (a`llmänhet Weste), r. l. f. (m. Boëthius Sed. 224 (1807)); best. -en; pl. (i bet. III; föga br.) -er (Leopold 3: 106 (1797, 1816), Törneblad Reallex. 21 (1813)).
1) motsv. ALLMÄN I 1. — särsk. (i sht filos.): förekomst hos alla l. allmän utbredning; hufvudsakligen om abstr. tankeföremål; stundom närmande sig 4. (Herbert af Cherbury) förväxlar de medfödda idéernas allmängiltighet med deras empiriska allmänhet. Nyblæus Forskn. I. 1: 6 (1873). Syndens allmänhet erkänner R(itschl) såsom ett af erfarenheten bekräftadt faktum. Tottie i NF 13: 1229 (1889). jfr: (†) (Sådant) kan fägna en Auctor: Det är tekn til hans allmänhet (dvs. till att hans skrifter äro allmänt lästa). Dalin Arg. 2: 222 (1734, 1754).
2) motsv. ALLMÄN II j: allmängiltighet, oinskränkthet. Boëthius Kant 57 (1797). Sedelagens allmänhet och oombytlighet. Dens. Sed. 90 (1807). Den förmenta allmänheten af hennes (dvs. den grekisk-latinska grammatikens) bestämningar. Claëson 1: 228 (1858). Denna uppfattning är, uti den allmänhet som (dvs. i den generella form, i hvilken) den framställts, grundfalsk. Fahlbeck Stånd 100 (1892); jfr II. — (föga br.) log. i uttr. ett om dömes allmänhet, dvs. universalitet. jfr Tuderus Log. 118 (1806).
3) motsv. ALLMÄN III: abstrakthet, frånvaro af individuella drag, fattigdom på bestämningar; i sht filos. Om allmänheten i begrepen borttages, så försvinner äfven deras nödvändighet. Höijer S. skr. 1: 106 (1797). En .. statslära, tänkt i sin renaste allmänhet. Tegnér 3: 208 (1823); jfr II. Sjelfva passionen framträder (hos grekerna) med en viss harmoni, med en allmänhet, som stillar den oro hvilken eljest deraf uppstår, vid skarpt individuella utbrott. Törneros Bref 2: 88 (c. 1826). Vi kunna här endast uppdraga några grundlinier, som, i den allmänhet, hvari de äro hållna, säkerligen ej komma långt ifrån det rätta. K. F. Johansson i Nord. tidskr. 1892, s. 329; jfr II. — (fullt br.) med öfvergång till II 2. Hvad här har blifvit anfördt rör endast frågan i sin största allmänhet. Tegnér 3: 331 (1830).
4) motsv. ALLMÄN V: vanlighet, förekomst på många ställen; stundom närmande sig 1. Commonness .. gemenlighet, allmänhet. Serenius (1734). Om en menings allmänhet afgjorde dess sanning, vore denna oemotsäglig. Leopold 6: 51 (1790). Den materialistiska verldsåsigtens allmänhet i Grekland. Nyblæus Rel. upps. 203 (1870, 1874). Wenström o. Lindgren (1889, under commonness).
II. [efter t. im allgemeinen; jfr d. i almindelighed samt holl. in’t algemeen] abstr. i uttr. i allmänhet. — jfr: (i) GEMEN, (i) ALLGEMEN.
Anm. De under II upptagna betydelserna äro i många fall ej skarpt skilda från hvarandra.
1) med afs. på det hela l. på de stora dragen l. det väsentliga (af ngt); med bortseende från detaljer l. särskilda delar (af ngt) l. möjliga undantag från en gifven hufvudregel; öfver hufvud l. generellt taget, i det (stora) hela, i stort sedt; jfr ALLMÄN I—III. Folk(et) i allmänhet. Lagerbring Hist. 1: 27 (1784). Afhandla vältaligheten i allmänhet. Lindfors (1815). I allmänhet taget, ger .. (nordbon) gerna ut hvad han genom sin idoghet förvärfvat. Geijer II 1: 36 (1825). Hjertat är det, som gör läraren, liksom mannen i allmänhet. Tegnér 4: 140 (1825). Den svåra och besynnerliga ställning, hvari Sverge hade kommit till sina förra bundsförvanter, och i allmänhet till hela Tyskland. Fryxell Ber. 7: 132 (1838). ”Gala” sades förr ej uteslutande om tuppens och gökens (eller dåliga sångares) läten utan om sång i almänhet. E. H. Tegnér i Ydun 64 (1869). Själf har jag haft att glädja mig åt en i allmänhet god hälsa, ehuru den ej så sällan varit afbruten af mindre betydande illamåenden. De Geer Minnen 1: 220 (1892); jfr 3.
2) på ett generellt l. abstrakt sätt, utan hänsyftning l. tillämpning på särsk. förhållanden; jfr ALLMÄN III. När et fel i allmänhet utställes för åtlöje. Dalin Arg. 1: 101 (1754; 1 uppl. 1733: generelt). Gifva en föreskrift i a(llmänhet). Cavallin (1875).
3) i de flesta fall, för det mesta, på de flesta ställen, med få undantag, vanligen, gemenligen, i regeln; jfr ALLMÄN V. Höpken 1: 160 (1740). I allmänhet hafva Svenske härar mäst utmärkt sig, under sine Konungars eget anförande. Schönberg Bref 2: 374 (1778). I allmänhet är .. snö- och regnvatten så rent, att det kan till de flesta kemiska behof användas. Berzelius Kemi 1: 298 (1808, 1817). Landet (är) .. folkrikt och i allmänhet bördigt. Atterbom Minnen 24 (1817). Främmande ord (äro i detta arbete) .. i allmännhet endast .. exempelvis anförda. Lyttkens o. Wulff Ljudl. Föret. IV (1885). Jag tror, att förståndet hos de flesta tidigare utvecklas, än man i allmänhet antager. De Geer Minnen 1: 23 (1892). — (†) i allmänheten. Snyggheten hörde i allmänheten ej til deras dygder. Lovén Folkl. 13 (1847).
III. [jfr d. almenhed samt ä. t. gemeinheit; se äfv. under ALLMÄN IV h] konkret(are), motsv. ALLMÄN IV h: menighet, publikum.
1) i allm. om befolkningen l. människorna i ett land, ett samhälle, en trakt, på en plats osv.
a) (†) utan inskränkning: folk, befolkning. Mellan Brascia och Meyland hade allmänheten utstående kindknotor. C. A. Ehrensvärd 13 (1782); jfr 2. — (föga br.) närmande sig 3; i pl. Fordringar af naturlig rätt .. (skola) uppkomma hos hvar dödlig, och hos hela allmänheter. Leopold 3: 106 (1797, 1816).
b) (mindre br.) folkmassa, som samlats till ngt ställe; menighet. Vid ett upplopp talade herr A. till a(llmänhete)n. Dalin (1850). A(llmänhet)en vid ett häradsting. Därs. På alla ställen, der prinsen kom, mottogs han af en talrik, jublande allmänhet. C. W. Bergman enl. Kindblad (1867).
2) (†) om de lägre samhällsklasserna. Lagerbring Hist. 1: 68 (1778). Presterna .. voro .. unionen tillgifna. De höga herrarna fruktade herr Stens magt .. Allmänheten sjelf hyste ej mot Johan det inrotade hat som mot Kristian. Fryxell Ber. 2: 208 (1826).
3) om folket ss. betraktande, läsande, uppfattande, bedömande osv. l. ss. begagnande ngt: publik, publikum.
a) utan inskränkning. Allmänheten eger tillträde (till platsen l. föreställningen). Saken har kommit till allmänhetens kunskap. Den köpstarka (delen af) allmänheten. Jag vädjar till en upplyst allmänhets dom. Nordenflycht QT 1748—50, Föret. (1750). At jag så plötsligt narrat har / Den Respective Allmänheten! Kellgren 2: 173 (1781). Der Uplysning ej finnes, der finnes ock ingen Allmänhet. Dens. 3: 201 (1792). Alla dessa Andakts-Böcker voro författade på Latin, och kunde således icke bidraga till någon sann uppbyggelse för Svenska Allmänheten. J. A. Lindblom i Handb. 1811, Föret. 8. Den bildade allmänheten. Tegnér 5: 469 (1825). Den läsande allmänhetens, eller, såsom den under pågående prenumeration helst kallas, den vördade allmänhetens regler för skriftställare. Palmær 87 (1838). Denna skrift var så bitter, att man först sjuttio år derefter vågade genom trycket lemna den i allmänhetens händer. Fryxell Ber. 10: 75 (1842). Den sköna konsten .. är icke till för några få utan för en allmänhet. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 59 b. Min gunstiga allmänhet. Braun Carolina 10 (1844). I allmänhetens ögon var .. (Birgitta) en helig sierska. Läseb. f. folksk. 420 (1892). Göteborgs teaterälskande allmänhet. GHT 1897, nr 108 A, s. 3. — (†) närmande sig 1. Allmänheten giör språket, tiderne ändra det. Höpken 1: 430 (1773). — särsk.
α) (föga br.) i pl.: olika slag af publik. Hvarest många allmänheter äro, der skall en auktor antaga lika många skepnader. Törneblad Reallex. 21 (1813).
β) [jfr fr. au public samt en public] (†) i uttr. i allmänheten, bland l. för publiken, offentligt, i det offentliga. Han ropade icke i allmänheten, .. att man undergräfde moral och religion .., när man .. icke beqvämde sig efter hans meningar. Leopold 6: 188 (1786). Jag .. vill (ej) bli känd i allmänheten som författare till brefvet. Wallmark Resa 156 (1832). Något officielt .. har ännu icke varit synligt i allmänheten. Runeberg E. skr. 2: 268 (1855).
b) [jfr t. das grosse publikum] i uttr. den stora allmänheten, flertalet af publiken, publiken öfver hufvud taget; i sht i motsats till ett mera insiktsfullt l. gynnadt fåtal. Den här utvecklade Schillerska uppfattningen af det tragiska har länge varit den stora allmänhetens. Ljunggren Est. 1: 50 (1856, 1869). Den stora allmänheten tycker .. icke om några helgon. De Geer Minnen 2: 137 (1892). — närmande sig 1. Bron, som .. öppnats för den stora allmänheten, vimlar af glada skaror. Rydberg Rom. d. 61 (1882).
c) (numera föga br.) i mera begränsad bet.: åhörar- l. läsekrets. Rosenstein 1: 125 (1789). (Boken) fick en stor allmänhet. Geijer I. 1: 107 (1818). När talen höllos på modersmålet, kunde talaren påräkna en blandad allmänhet. Man kan icke begära af en yngling vid de åren, att han skulle ha något att säga, som kunde tillfredsställa en sådan allmänhets fordringar. Ynglingens allmänhet äro hans lärare och hans kamrater. Tegnér 3: 365 (1835). Atterbom Siare 5: 438 (1849). — i bild. Tvenne ögon sådane som Hr. Bibliothecariens äro en allmenhet för mig. Leopold i 2 Saml. 6: 144 (1777).
Spalt A 1044 band 1, 1898