Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ALLS-TOT als-tå4t, interj. l. sbst. n.
Ordformer
(alls todt Hahr 2: 44 (1882), E. Rålamb i Ord o. bild 1896, s. 455; all’s todt Hahr 2: 451 (1866, 1882), Sv. jägarförb. tidskr. 1870, Bil. t. s. 64; alstodt Från skogar 69 (1892). alstod Leijonflycht (1827); als tod Swederus Lloyds Jagtnöjen 82 (1831), Braun Dikt. 2: 39 (1838, 1844; rimmande med gråt), V. E. Öman i Nornan 1875, s. 128 (rimmande med stod). alles todt Hahr 2: 177 (1882))
Etymologi
[jfr t. alltot (Gutzeit); senare leden är t. adj. tot, död; förra leden torde vara antingen en sammansmältning af t. dial. all, redan, o. is, är, l. också den i t. dial. förek. sammandragna formen als för alles, använd ss. adv. med bet. redan; möjl. är -s- tillkommet i sv.; formen alles o. skrifsättet all’s bero sannol. på tydning af ordet ss. t. alles (substantiveradt neutr.) tot, allt dödt; jfr Förkl. öfv. främ. ord (1885)]
jakt. eg.: redan död; hallali.
a) utrop, användt vid jakt på (vissa slag af) fyrfota villebråd, till tecken att jagadt djur blifvit dödadt. Alstod — Redan död. Jagtrop. Leijonflycht (1827). Vi ropade als tod! (näml. när björnen blifvit skjuten). Swederus Lloyds Jagtnöjen 82 (1831). Sköt han bom? Det vore under. / Nej, nu skriker han: Als tod! V. E. Öman i Nornan 1875, s. 128. Liksom vid jagt å räf ropas (vid harjakt) alles todt! då föremålet för jagten stupat. Hahr 2: 177 (1882). — i bild. Och oskuldens englar de skreko: ”Als Tod!” (då jägarinnan gifvit sig i riddarens våld). Braun Dikt. 2: 39 (1838, 1844).
b) substantiveradt ss. namn på det under a anförda jaktropet l. på däremot svarande (blås-) signal. Sv. jägarförb. tidskr. 1870, Bil. t. s. 64. Vid det alstodt, som derpå (dvs. på harens fällande) följde. Från skogar 69 (1892). jfr: Så blef alls todt och slut på den jaktdagen. E. Rålamb i Ord o. bild 1896, s. 455.
Ssg: ALLS-TOT-SIGNAL03~02. Från skogar 193 (1892). Hemberg Ob. st. 4 (1896).

 

Spalt A 1077 band 1, 1898

Webbansvarig