| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLTSÅ al4tså l. 4~1, äfv. 32, i bet. 1 a β (sällan i bet. 2) altså4, äfv. 4 4 (altså l. altså´ Weste, en uppgift, som åsyftar uttalen 40, 32 o. 04; àlltså o. alltså´ Almqvist; jfr Kock Akc. 2: 104), adv.
1) († utom i a β) betecknande sätt l. grad: så, på detta sätt.
a) syftande på ngt föregående; ofta sammanfattande en föregående beskrifning. Jos. 10: 40 (Bib. 1541; öfv. 1896: så). Sedan detta war altså tillgångit. Carl IX Rimkr. 9 (c. 1600). Stiernhielm Herc. 4 (1668). Nu steg gubben för altaret upp: förvandlad på en gång — / alltså syntes det mig — var då den vänlige lärarn. Tegnér 1: 190 (1820). Därs. 245 (1841). — särsk.
α) vid jämförelse: likaså, likaledes, sammalunda, på samma sätt; äfv.: lika, i samma grad. Israel är itt onyttigt wijnträä worden, hans frucht är och altså. Os. 10: 1 (Bib. 1541). Så styff och hårdsinnigh Borgmästaren war emoot the Ligurier, altså ohörsam hölt han sigh emoot Rådhet. Schroderus Liv. 786 (1626). Såsom en Eld .. / Brinner .. om Afton; / Men fins släckt .. om Morgon: / Altså Menniskio-lijf, som Röök förswinner i Wädret. Stiernhielm Herc. 64 (1668). Ps. 53: 1 (1695); jfr Ps. 460: 1 (1819). Liksom Elias i skyn, då han kastade manteln ifrån sig, / alltså kastade sinnet sin jordiska drägt. Tegnér 1: 188 (1820). — med öfvergång till 2 a. Lika som högbe(mäl)te furste är riksens arffurste, alt så vele och vi .. kenne (dvs. erkänna) h(ans) f(urstliga) N(åde) för den förnemste nu i regeringen här i riket. RA 3: 5 (1593).
β) i uttr. (amen,) ske alltså. Amen Amen skee altså. Ps. 1567, s. LXXVI a; jfr Ps. 22 (1819). Amen. Ett Grekiskt ord, som betyder: sannerligen ske alltså. SKL (1845). Hjelpe Gud dertill! Ske alltså! V. Lundström i SD (L) 1897, nr 520, s. 3.
b) hänvisande till en närmare bestämning i det följande. Och må messan begynnas altså. Mess. 1537, s. D 3 a. 1 Mos. 6: 15 (Bib. 1541). När Predicanten förnimmer altså wara händt, som medh nödhdoop skee böör. Handb. 1614, s. 10 a. Nu ähr med Stockholm Slått och däss byggnadt altså beskaffat, att det .. effter gamble desseinen mästedeels ähr behållit. S. Rosenhane i HSH 31: 5 (1663).
2) uttryckande kausalsammanhang: således, följaktligen; ofta med ngt försvagad bet. närmande sig konjunktionell anv., dock med bibehållande af de för adverbialet karakteristiska ordföljdsförhållandena, dvs. brukadt ss. s. k. konjunktionellt adverb. Messenius Disa 19 (1611). Kom emot honom (dvs. Olof Tryggvason) owäder och hindrade hans färd denne gången; drog hann alt så (þá) .. till Wenden. Reenhielm Olof Tr. 28 (1691). Donc .. altså, derföre, fölgackteligen. Möller (1745). Altså är oförnekeligen intet land i Sverige at förlikna emot Skåne .. Invånarne äro altså lyckelige, som bebo et så ädelt land. Linné Sk. XIII (1751; efter en utförlig redogörelse för Skånes naturalster). Akademien egde ej rätt att lemna en skrift som denna obelönad, mindre priset vore för litet, alltså måste det stora tillerkännas den. Ljunggren SVH 3: 75 (1881). Alltså mot nord! Snoilsky 2: 50 (1881); jfr c. — särsk.
a) [jfr lat. ergo] log. Lindblom Log. 116 (1836). Alla träd äro växter, Granen är ett träd, alltså: Granen är en växt. Borelius Log. 47 (1863, 1882).
b) (numera nästan bl. i kanslistil) för att utmärka den afslutande eftersatsen i en (i sht längre) kausal satsfogning. Efter som aff E: K: M:tt mig Allernådigst gifna General Gouvernement, såsom och den Special ordre att hålla generalmunstring öfuer heele Storfurstendömmet Finland, krefde, att iagh heele landett skulle igenom reesa, Altså anstälte iagh den samma (dvs. resan) den 20. Jan. P. Brahe d. y. i HSH 31: 427 (1638). Rudbeck Atl. 3: 1 (1698). jfr De Geer Skr. 1: 196, 201 följ. (1853, 1892). — parodiskt. Ehuruväl jag sedt åtskilliga Fruentimmer med en förunderlig liflighet, förnuft och qvickhet öfverträffa många Manfolk i skrifvande; Likväl som sådana äro sällsamma och mästa parten frågar mer efter kropp än siäl, o. s. v. Altså äro mångfaldiga, som aldrig bry sig om sammanhang i sina skrifvelser. Dalin Arg. 2: 202 (1734, 1754). Bellman 4: 115 (1791).
c) anknytande en tanke till ngt, som icke uttalats, men är gifvet i den talandes tankegång l. den föreliggande situationen. Alltså kommer du (l. Alltså, du kommer) inte. Godt! I går alltså blef då mitt öde afgjordt. Tegnér 1: 41 (1825). Alltså den smärtan kunde domna. Levertin Nya dikter 50 (1894).
d) i frågor: då. Hvilken rätt har alltså nykomlingen .. i sina omfattande anspråk? E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 215 (1891).
Spalt A 1104 band 1, 1898