| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLVARSAM al3var~sam2 l. -va1r~ (a`lfvarsam Weste), adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -SAMT; jfr ALLVARSAMLIGEN.
som visar l. uttrycker allvar l. som är böjd l. benägen för allvar.
1) om l. med afs. på personer l. för personer utmärkande egenskaper; jfr ALLVARLIG 1, ALLVAR, sbst.1 2, samt anm. nedan.
a) med afs. på utseende l. yttre skick l. uppträdande o. d.: som (för tillfället l. i allm.) visar l. uttrycker allvar l. lugn värdighet; jfr ALLVARLIG 1 b. — särsk.
α) om personer; jfr ALLVARLIG 1 b α. Se allvarsam ut. Morfar var svåra yr medhan han var ung och var kapellan i Skelletta(.) Men sedhan när han var kyrkeh(erde) var han svåra alvarsam. Bureus Suml. 64 (c. 1600). Han är alfvarsam som en spissölstapp. Mont-Louis 292 (1739). Den högsta hänryckning gör liksom smärtan menniskan allvarsam. Törneros Bref 2: 14 (c. 1821). Jordens glädje får ej våga sig / inunder (tempel-)hvalfven, der de allvarsamma, / de höga makter ha sin boning fäst. Tegnér 1: 42 (1825); jfr b β’. Utan alvarlighet i tänkesätt och handling, är man i lynnet allvarsam eller rättare trumpen. Franzén Pred. 1: 155 (1841). Hon är aldrig allvarsam, utom då hon sofver. Hagberg Shaksp. 2: 36 (1847). Snoilsky 2: 42 (1881). — särsk.
α’) i uttr. hålla sig allvarsam, motstå alla frestelser till löje. Jag kunde knappt hålla mig allvarsam. Bjudom till att hålla oss allvarsamma. Leopold 3: 191 (1798, 1815). Mellin Nov. 1: 436 (1829, 1866). jfr Spegel Guds verk 155 (1685).
β’) (numera knappast br.) med ett utseende, som uttrycker värdighet. (Svante Sture) skall hafva varit en ståtelig och alfvarsam man. L. Petri Kr. 140 (1559).
β) om utseende l. yttre uppträdande, hållning, skick o. d.; jfr ALLVARLIG 1 b β. Allvarsamt skick, uppförande. Taga på sig en allvarsam min. Man såg uti .. (dessa gamles) alfvarsame ansichten .. en täck och stilla Vijshet. Ehrenadler 191 (1723). Allvarsamt och bottenärligt (var) / hvart enda af hans anletsdrag. Tegnér 1: 156 (1822). De största komici lyckas bäst då de säga det skämtsamma med allvarsam uppsyn. Beskow hos Valerius 1: LVI (1855).
γ) om karaktersdrag o. d. Ett allvarsamt lynne; jfr anm. under 1. Celsius G. I:s hist. 163 (1746, 1792).
δ) [bildl. anv. af α] om natur(föremål) o. d.: enkel, flärdfri (jfr 2 c), fri från prål l. bjärta färger, mörk (jfr 2 c slutet); stundom närmande sig bet.: dyster; som gör ett intryck af stränghet; jfr ALLVARLIG 1 b γ. Linné Ungd. 2: 77 (1732). I den allvarsamma nejd, der Dalelfven kastar sin sönderbrutna spegel i hafvet. Strandberg 1: 329 (1862). Med allvarsam barrskog klädda bergshöjder. Läseb. f. folksk. 213 (1868, 1890). — i personifikation. Skogen, hvart du går, omgjordande din stig, / står hög och allvarsam och blickar ner på dig. Tegnér 2: 111 (1811). Wirsén Jul. 59 (1887).
b) som icke är böjd för flärd l. ytlighet l. lättsinne l. skämt o. d.; flärdlös, sedesam; jfr ALLVARLIG 1 a.
α) om person.
α’) särsk. i fråga om yttre uppträdande, klädedräkt o. d.: ärbar (jfr 2 c). Een til ålders kommen alwarsam Fru, som kläder sigh effter gamble dräghten. Stiernhielm Fateb. Föret. (1643). Alfvarsam i kläder. Lind (1738). Birger, som var mera allvarsam (än Birgittas andre son Karl), hade klädt sig uti en fotsid mantel, med vanligt bälte, både höfviskt och allvarsamt. Fryxell Ber. 2: 105 (1826). (Klas Rålamb) var .. för mycket allvarsam, för att kunna trifvas vid hennes (dvs. drottning Kristinas) allt mer och mer lättsinniga hof. Franzén Minnest. 2: 258 (1828); jfr β’. Se ut som det anstår städadt och allvarsamt folk. A. Blanche i Nordstjernan 1845, s. 23.
β’) (numera föga br.) = ALLVARLIG 1 a α. Om någon är Gudfruchtig, förståndig, nychter. alfwarsam och flyr all lättfärdigheet, honom låter man gå för sigh sielff. Rudbeckius Kon. reg. 434 (1619). Trogna rättsinniga och alfwarsamma lärare. Rothovius 4 Pred. L 8 b (1645). Långt ifrån att visa böjelse för vekliga .. nöjen, -var han (dvs. G. H A.) ovanligen alfvarsam. Hallenberg Hist. 1: 18 (1790). jfr: Det är den (dvs. flärden), som redan upplöst samhällets fogningar i Europas sydliga länder .. (och) är i stark fart mot det allvarsamma Norden. Tegnér 3: 408 (1838); jfr α’.
β) (mindre br.) om karakter o. d. = ALLVARLIG 1 a β. Han har en allvarsam karakter. En yngling af alfvarsamt sinnelag. Hallenberg Hist. 1: 22 (1790).
c) (numera knappast br.) dugande, nitisk, med allvar o. kraft verksam, noggrann, omsorgsfull, energisk. War alffuarsam och flijtigh j tijn kallelse. L. Petri 2 Post. 247 a (1555). Att wisse beskedelige och alffuarsamme män waldes och deputeredes som Ridderhuset .. förwarade och förestode. RARP 3: 87 (1638).
d) närmande sig bet.: sträng. (Stockenström var) rättvis och stadig i lagens skipande, allvarsam och mäktig i dess vårdande. Rosenstein 1: 149 (1790); jfr c. — (numera föga br.) Canikerne i Upsala .. voro mone om at blidka den förtörnade Riksföreståndaren, hvars alfvarsamma sinne de hade erfarit vid des ankomst ifrån Dalarne. Celsius G. I:s hist. 163 (1746, 1792).
Anm. till 1. Den hufvudsakliga betydelseskillnaden mellan ALLVARLIG 1 o. allvarsam 1 i fullt br. anv. torde i korthet kunna angifvas så, att ALLVARLIG vanl. mera har afseende på karakteren l. dess väsentliga egenskaper, allvarsam däremot närmast på det yttre uppträdandet l. de egenskaper, som icke i första rummet konstituera människans karakter. Så talar man hellre om ett allvarsamt lynne än om ett allvarligt (jfr ofvan a γ) o. hellre om en allvarlig karakter än om en allvarsam (jfr ofvan b β). Dock bör märkas, att denna skillnad icke af alla i hvarje fall noggrant upprätthålles.
2) i annan anv.: som vittnar om l. innebär l. är ett uttryck för allvar; som säges l. göres med allvar; allvarlig, icke skämtsam. Säga något i en allvarsam ton; jfr 1 a β. Allvarsamt samtal. Een alfwarsam Gåta, stält til alle Wackre Damer. Stiernhielm Gåta (c. 1650). Ord och ordalag, som wi .. doch i alfwarsamt tal och skrifft ei böre bruka. Swedberg Schibb. 160 (1716). Af naturen glädtig och icke hatare af skämt, var han (dvs. C. A. Wachtmeister) i allvarsamma ärender allvarsam. Rosenstein 2: 29 (1811); jfr 1 b α. (Miltons) allvarsamma Sånger .. instämde (ej) med tidens glada umgängston. J. G. Oxenstierna 4: 257 (1815). Allvarsamma studier .. upptaga deras (dvs. de preussiska officerarnas) tid. Geijer I. 3: 168 (1825); jfr e. Hågen för arbete och allvarsam sysselsättning försvinner allt mer och mer. Tegnér 3: 411 (1838). — särsk.
a) ss. adv.: på allvar, uppriktigt, icke skämtsamt. Vid sednare tiders uplysning, kan man väl icke, i något Christeligt Rike, alfvarsamt yrka Macchiavellismen. Schönberg Bref 3: 33 (1778). — särsk.
α) i uttr. mena, tala, svara allvarsamt; allvarsamt menadt, sagdt, taladt; jfr ALLVAR, sbst.1 1 h α. Men för att tala allvarsamt .. så måtte väl dina underrättelser i detta fall vara förhastade. Tegnér 5: 404 (1824). — elliptiskt = allvarsamt taladt; jfr ALLVAR, sbst.1 1 h β. Tegnér 5: 30 (1803). Men allvarsamt, tycker ni punschen är för svag? C. F. Dahlgren S. arb. 4: 255 (1831).
β) i uttr. taga ngt allvarsamt. Tag ej saken allt för allvarsamt. Livijn 1: 174 (1817). Geijer I. 1: 262 (1845). Han tog saken helt a(llvarsamt), d. v. s. blef ond deröfver. Dalin (1850). SDS 1897, nr 355, s. 1.
b) (numera mindre br.) i uttr. allvarsamma ord. Christus (brukar) här så mång alffuarsam ord ther emoot. P. Erici 2: 187 b (1582). Denne (dvs. fru Dygd) lät vp sin munn, och talte med alfwarsam ordom. Stiernhielm Herc. 282 (1668). Humbla 18 (1740). Vexla allvarsamma ord med. Björkman (1889).
c) enkel, ärbar, flärdfri, anspråkslös (jfr 1 a δ, b α α’); jfr ALLVARLIG 1 b γ. Erik upfostrades .. alfvarsamt och tarfligit. Celsius E. XIV:s hist. 3 (1774). Grefve Gyldenstolpe hade mottagit en sådan själsriktning i sina föräldrars allvarsamma och exemplariska hus. Wallin Vitt. 2: 310 (1811). Platon ville (af musikaliska instrument) i sin stat endast tåla den gamla allvarsamma kitharan. Palmblad Fornk. 2: 324 (1844). — särsk. om klädedräkt, färger o. d.: enkel; sedesam; ej brokig l. lysande, mörk. Johannes (Döparen) berömes här för sin alfwarsamma klädedrecht. Swedberg Sabb. ro 166 (1704, 1710). En alfvarsam och ärbar klädning. Lallerstedt Dygdel. 20 (1746). Kläda sig alfvarsamt. Lind (1749). I Sparta .. åtnöjde man sig med allvarsamma färgor. Palmblad Fornk. 1: 191 (1843). De allvarsammare .. hösthattarna hafva .. icke flera än tvenne färger. Sthms modejourn. 1854, s. 41.
d) (numera föga br.) verklig l. uppriktig l. af hjärtat gående; allvarlig (se d. o. 2 början). Hwar och en .. giöre en alfwarsam boot och bättring. Rudbeckius Kon. reg. 51 (1614). Bönen (måste) wara innerlig och alfwersam. J. Matthiæ 1: 362 a (1658). (Jag) fattade .. thet alfvarsamma vpsåtet, til at fly bekantskap .. med Fruentimber. Humbla 46 (1740). Detta (var) deras allvarsamma mening. Palmblad Fornk. 1: 561 (1844). — (†) Ryssarnes obenägenhet till en alfvarsam och billig fred. Hallenberg Hist. 3: 378 (1793).
e) eftertrycklig, kraftig, nitisk, energisk, allvarlig (se d. o. 2 c); ss. adv.: med kraft o. eftertryck. Allvarsamma bemödanden. Allvarsamt vinnlägga sig om ngt. Sådant (borde) .. på det nogaste och alfvarsammaste .. skiärskådas och dömas. Ehrenadler Föret. 3 a (1721). Hans .. Herre .. gaf honom et så alfvarsamt slag, at det satte hufvuden til rätta igen på hela Håfvet. Dalin Arg. 1: 80 (1733, 1754); jfr f. (Han) skall (hafva) .. gjort honom de alfvarsammaste föreställningar. Botin Hist. 1: 174 (1789). En menniska, hvars hufvuddrag är ledigheten och nöjet, är för maklig att ingå i allvarsamma undersökningar. Lehnberg Pred. 2: 42 (c. 1800). (föga br.) Protelum .. Itt alfwarsampt hastande och effterryckiande i strijdh. Lex. Linc. (1640). — (fullt br.) med bibetydelse af stränghet; jfr ALLVARLIG 2 d. Allvarsamt bestraffa, tillrättavisa. Allvarsamt förebrå, förehålla ngn ngt. Allvarsam bestraffning, förmaning, tillrättavisning, räfst. Fadern tilldelade gossen en allvarsam aga. Jag talte dem .. alfvarsamt och hårdt till. HSH 1: 191 (c. 1750). Ekelund Fäd. II. 1: 64 (1830). särsk. (numera föga br.) i uttr. hålla allvarsam hand öfver. Dock måste alfvarsam hand däröfver (dvs. öfver värfningen) hållas, att ingen oskyldig må komma därvid att lijda. Carl XII Bref 408 (1716). Læstadius Journ. 421 (1831).
f) af en viss omfattning l. betydelse; stor, betydande; verklig, verksam; viktig; jfr ALLVARLIG 2 e; ofta närmande sig g. Patientens tillstånd inger allvarsamma farhågor. The .. förwänte ey .. något alfwarsampt bijstånd ifrån then Pohlnska Crono. Girs E. XIV:s hist. 3 (c. 1630). Dalin Arg. 2: 218 (1734, 1754). Prokonsuln var i sjelfva verket upptagen af ganska allvarsamma saker. Rydberg Ath. 72 (1859, 1866); jfr g. Man ansåg nödvändigt vidtaga allvarsamma försvarsåtgärder. Odhner G. III:s hist. 1: 194 (1885); jfr e. jfr: Den ed vi svurit fanan / Är hög och allvarsam. Tollin Dikter 25 (1844); jfr ALLVAR 2 b. — ss. adv.: ordentligt, grundligt. Både min hustru och jag tänka rätt alfvarsamt på denna sak. Leopold i 2 Saml. 8: 95 (1793). ordentligt, mycket, riktigt: Blifva allvarsamt ond. Jag tillstår att jag nu blef allvarsamt förskräckt. Atterbom Minnen 20 (1817). (Han) hade .. allvarsamt tänkt blifva student. Almqvist Drottn. j. 59 (1834). Han blef .. allvarsamt sjuk. Atterbom Siare VI. 1: 228 (1852); jfr g.
g) svår, betänklig, farlig; hård; jfr ALLVARLIG 2 f; ofta med bibetydelse af l. närmande sig f. Det börjar se allvarsamt ut. Spelet börjar blifva allvarsamt. En allvarsam affär. En allvarsam sjukdom. Höpken 2: 485 (1758). Händelsen är för alfvarsam, att med leende mun berätta. J. Wallenberg 141 (1771). Oroligheter af allvarsam art uppstodo .. i flera landsorter. Geijer Gust. pap. 2: 223 (1843). Att förlora en god helsa och en bättre koffert, det var allvarsamma olyckor. Nyblom M. Twain 1: 164 (1873). Genom öfveransträngdt arbete tog min hälsa .. snart en allvarsam knäck. De Geer Minnen 1: 121 (1892).
h) om väderlek o. d.: sträng, skarp; jfr ALLVARLIG 2 g. Vintern var redan tämmeligen alfvarsam. Nordberg 1: 873 (1740). Porthan Bref 451 (1798). A(llvarsam) .. köld. Hahnsson (1884).
Spalt A 1116 band 1, 1898