| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLVARSAMHET al3varsam~he2t, äfv. -va1r- (a`lfvarsamhet Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -er (se 3).
a) motsv. ALLVARSAM 1 a. Om någon är född til alfvarsamhet, så kläder det henne väl, at hon sådan är. Dalin Arg. 1: 81 (1733, 1754); jfr b, c. Timmens skänk tag glättig emot, och aflägg / Allvarsamheten! Adlerbeth Hor. od. 106 (1817) [jfr lat. linque severa]. Carlén Bull. 2: 434 (1847).
b) motsv. ALLVARSAM 1 b α α’; jfr äfv. d. o. 2 c. Then Swenska alfwarsamheten och redeligheten är merndels förwend i fremmande vtwertes krus, sminck och fagert bedrägeligit sken. Swedberg Schibb. c 2 b (1716). I Sparta vakade man med särdeles stränghet äfven öfver allvarsamhet i klädsel och prydnader. Palmblad Fornk. 1: 201 (1843). — om framställningssätt o. d. Dalin Hist. 1: 141 (1747). En värdig allvarsamhet är den historiska stilens första egenskap. Leopold 5: 434 (1799). Den stränga allvarsamhet, som det spanska målningssättet lägger i dagen. Lundgren 1: 398 (1851, 1874).
c) (numera föga br.) motsv. ALLVARSAM 1 b, särsk. α β’, β (jfr äfv. d. o. 2 c): allvar, allvarlighet; stadga i karakteren; stränga o. allvarliga grundsatser. (Hos en konung) kräfwies .. Frijmodigheet, Alfwarsamheet och Stadigheet uti ett godt Förehafwande. Rudbeckius Kon. reg. 470 (1620). Lex. Linc. (1640, under gravitas). Eders Kongl. Höghet äger Sina dyra Föräldrars eftersyn: alfvarsamhet, stadighet, dygd. Tessin Bref 1: 181 (1752).
a) (†) motsv. ALLVARSAM 2 a α: allvar (se d. o. 1 h α). Men at tahla alfvarsamhet, så är det lättare at rifva ner än at bygga up. Höpken 2: 19 (1768).
b) (numera föga br.) motsv. ALLVARSAM 2 a β. Medan ledamöterna i denna (konferens) togo saken med naiv allvarsamhet, behandlade fienden konventionen .. humoristiskt. Cygnæus 2: 194 (1858).
c) (numera föga br.) motsv. ALLVARSAM 2 d, e: allvar (se d. o. 1 a); oftast med bibetydelse af kraft o. eftertryck, ifver o. d.; jfr ALLVAR, sbst.1 1 g. RA 1: 563 (1547). (Vi) skole .. med alsomstörsta flijt och aluarsamheet .. höra wårs Herres Christi ord. L. Petri 1 Post. a 7 b (1555). (Prästen) skal .. med Christelig nijt och Alfwarsamheet, biuda til at draga honom, genom Sanningenes Ord, in på rätta wägen. Kyrkol. 17: 8 (1686). Han fortfor med lika ifver och alfvarsamhet. Celsius G. I:s hist. 78 (1746, 1792). Dalin (1850). — (†) Efter intet någon alfvarsamhet blifvit brukad nu i provincierne vid jackt ock odiurs utödande. 2 RARP I. 1: 43 (1719). Bruka .., visa a(llvarsamhet). Meurman (1846).
d) (numera föga br.) motsv. ALLVARSAM 2 e slutet: stränghet; strängt tillvägagående l. förfarande. Nehrman Inl. t. jur. civ. 146 (1729). Schönberg Bref 1: 225 (1778). Gustaf Adolf borde .. häldre genom straff och alfvarsamhet förmå vederbörande till sina skyldigheters fullgörande. Hallenberg Hist. 2: 442 (1790). — (†) (Torkel Knutsson) rådde .. Birger, at snarare föröka, än minska den påbegynta alvarsamheten emot de Andelige. Dalin Hist. 2: 330 (1750).
e) (föga br.) motsv. ALLVARSAM 2 f, ALLVAR 2 b: vikt o. betydelse. Tänk, som Fogde, jag kan glömma / Ämbetets alfvarsamhet! Envallsson Slåtter. 39 (1787).
3) i konkretare bet., i pl.
a) (numera knappast br.) egenskaper l. drag, som tyda på l. vittna om allvar. Hos honom fans en blandning .. af alla Ungdomens Täckeligheter och Ålderdomens Alfvarsamheter. Ehrenadler 773 (1723).
b) (numera föga br.) allvarsamma saker l. förhållanden (motsatt: BAGATELL(ER), ROLIGHET(ER) o. d.). Nation(en) i gemen är naturligen böjd för alfvarsamheter och gamla vanor. Höpken 2: 126 (1748).
Anm. I stället för allvarsamhet nyttjas i de flesta fall hellre ALLVAR.
Spalt A 1120 band 1, 1898