| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLVETANDE al3~ve2tande, sällan 0400 (allve´tande Weste), adj.
— jfr ALLT-VETANDE.
som vet l. har kännedom om allt; i sht med afs. på Gud. Christus är allwetande, hwilkom intet kan fördölias, hwarken ondt eller gott. Baazius Upp. 24 b (1629). Nohrborg 337 (c. 1765). Inför en allvetande och allestädes närvarande Gud. Handb. 1811, s. 99. Inför Gud den Allvetande. Därs. s. 119; jfr a. Den Allvetande Domaren. Wallin 1 Pred. 1: 274 (c. 1830). Kände menniskan .. det absoluta fullständigt, så kände hon i och med detsamma allt eller vore allvetande. Claëson 2: 388 (1859). — särsk.
a) [jfr holl. de Alwetende] den Allvetande ss. benämning på Gud. Hvad är doldt för den Allvetande ..? Lehnberg Pred. 1: 278 (c. 1800). Hvad helst jag underlåter eller öfvar, / Allvetande, Du känner väl. Ingelman 227 (1828, 1843).
b) i hyperbolisk l. ironisk anv. Den allvetande polisen. En allvetande kaffesyster. Denna allvetande filosofi .. (har) påföljt en annan, .. som tvertom bestrider menniskotanken all möjlig kunskap om tingen i sig sjelfva. Leopold 4: 179 (c. 1820). Gödecke Edda 75 (1877).
Spalt A 1122 band 1, 1898