| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
1) (mindre br.) amerikansk(t) skick o. sed i allmänhet, amerikanskt lif, amerikanskt drag. Nervösiteten i hela den jägtande amerikanismen. Wirsén i PT 1895, nr 131, s. 3. Det är en amerikanism — någonting rörligt, energiskt och effektfullt, men föga djupsinnigt. G. Steffen i GHT 1897, nr 115, s. 1 (om Sergeants’ porträttmålning).
2) åskådning l. sträfvande, som vill häfda amerikansk kultur o. politik gentemot den europeiska. Palmblad Nov. 1: 19 (1840; om förhållanden vid Brasiliens lösslitning från Portugal). Att ringakta allt utländskt, är amerikanismens första lag. J. A. Enander i VL (V) 1894, nr 22, s. 3. — jfr PAN-AMERIKANISM.
3) språkv. för Amerika egendomligt uttryck i där taladt språk från annan världsdel; särsk. om uttryck, som äro egendomliga för det engelska språket i Nordamerika. A. Wadstein i NF (1875). Rätt många af de egendomligheter som af engelsmännen utpekas som amerikanismer äro kvarlefvor af fordomdags goda uttryckssätt. Stjernström Whitney 154 (1880). SD (L) 1897, nr 527, s. 4.
Spalt A 1193 band 1, 1898