| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AMIRALSKAP am1ira3l~ska2p (amira´lskap Weste), n.; best. -et; pl. =, l. -er.
1) (numera bl. hist.) amirals ämbete l. värdighet. Schroderus Liv. 856 (1626). (Klas Fleming förestår) stadzregeringen och admiralskapet. RP 4: 226 (1634). Bechstadius 17 (1734). Weste (1807). Nissen i NF (1875).
2) [jfr ä. d., holl. o. t.] (numera bl. hist.) i fråga om (handels)fartyg: förening l. sammanslutning för ömsesidigt bistånd, i sht för försvar l. uppträdande mot fiender l. sjöröfvare; flottilj, samlad i dylikt syfte; jfr KONVOJ. Abrahamsson 417 (1726). Är Skiepp med androm i Ammiralskap. Arnell Stadslag 581 (1730). Till sjös förenade man sig i amiralskap. Strinnholm 4: 476 (1852). Nissen i NF (1875). — särsk. (†) i uttr. göra amiralskap, sluta sig tillsammans, förena sig, segla tillsammans, följas åt. (Samtidigt segelfärdiga) Swenske Skip .. wari .. skyldige at giöra följe och Ammiralskap tilhopa, så länge the kunna, och theras Resa räcker, och hielpa hwarannan, i all then Fahra som them möta kan. Sjöl. Am. 2 (1667). In A(dmiralschaft) fahren, göra amiralskap, välja sig en gemensam befälhafvare. Deleen (1836). jfr: Ängelske, Frantzoser och Lybske, hafve giordt admiralskafft, taghet och slaget på oss. RA 3: 381 (1594).
3) (†) (större) afdelning af örlogsflotta (l. af flottans manskap); eskader. Flåtan bör dirigeras (dvs. ordnas, fördelas) i 3 ammiralskap. A. Oxenstierna Skr. 1: 462 (1633). Att ded (dvs. sjöfolket) deeltes i 4 regementer eller ammiralskap. Därs. 464.
Spalt A 1204 band 1, 1898