Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AMÖBLEMANG a1möblemaŋ4 l. amø1-, n.; best. -et; pl. =, l. -er.
Ordformer
(förr stundom skrifvet ameublement, amöblement)
Etymologi
[af fr. ameublement, af ameubler]
(numera föga br.) möblemang. Conv.-lex. (1821). DA 1824, nr 14, s. 2. H. Lilljebjörn 1: 95 (1865). Ett raffineradt amöblemang. Roos Ber. 246 (1884).

 

Spalt A 1229 band 1, 1898

Webbansvarig