| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANDLIG an3dlig2, numera mindre ofta o. nästan bl. i religiös stil ANDELIG an3delig2 (a`n-delig Weste), adj. -are (gradf. dock mindre br.; företrädesvis i bet. 1 a γ); adv. -LIG (†, Ps. 198: 2 (1695; se under 2 c); jfr anm. 1:o till ANDLIGEN), -LIGA (se ANDLIGEN), -LIGEN (se d. o.), -LIGT (jfr anm. 2:o till ANDLIGEN).
Anm. I NT 1883 förekommer (liksom i Bib. 1541) bl. den längre formen ANDELIG (-ELIGEN osv.).
1) [fsv. andeliker] som har en andes l. andens art o. egenskaper; som tillhör, har afseende på l. utgår från anden (l. själen); andens; ande-; jfr ANDE III, V samt IV. Andeligt är allt, som hänger tillsammans med menniskans högre natur och påminner om hennes himmelska ursprung. Tegnér 4: 216 (1827); jfr 2.
a) höjd öfver de inskränkningar, som vidlåda sinnevärlden, det (blott) lekamliga l. kroppsliga l. naturliga; ej (på samma sätt som det kroppsliga osv.) bunden vid rummet (o. tiden); tillhörande (ej jorden l. denna världen, utan) andens värld; okroppslig. (Om vi själfva) dämpa det andlige Liuset, / Ded som Osz Skaparen i wårt bröst, hafwer eldat och vptändt. Stiernhielm Herc. 373 (1668). Så vel i then andeliga, som corporliga (dvs. kroppsliga) verldene. Rydelius Förn. 11 (1718, 1737). — särsk.
α) relig., ofta motsatt JORDISK, äfv. VÄRLDSLIG; vanl. ej skarpt skildt från 2. Man haffuer itt naturlighit lekamen, man haffuer och itt andelighit (πνευματικόν) lekamen. 1 Kor. 15: 44 (NT 1526; öfv. 1883: en andelig kropp); jfr Wikner Medit. 3: 99 följ. (1874). Wåra fädhra .. haffua alle enahanda andeligh maat ätit, och alle enahanda andeligh dryck druckit, ty the drucko vthaff then andeligha clippon som them effterfölgde, hwilkin clippa war Christus. 1 Kor. 10: 4 (NT 1526). Thet himmelska riket ther Christus är en konung vthi, är itt andeligit rike. O. Petri 2 Post. 192 b (1530). Swedberg Schibb. 97 (1716). Reformerta kyrkan lärer. att Christi lekamen och blod endast på ett andeligt sätt äro närvarande i nattvarden. Norbeck 171 (1840, 1866). Det andeliga är icke det första, utan det naturliga. 1 Kor. 15: 46 (öfv. 1883).
β) filos. höjd öfver det (blott) sinnliga, öfversinnlig, osinnlig, förnuftig; särsk. om sådant, som karakteriseras gm (i sht på det högre l. förnuftiga riktadt) förnimmande l. viljande; jfr ANDE III 1. Gud och menniskan (äro) två väsentligt från hvarandra skilda andliga väsenden. Claëson 2: 365 (c. 1859). Det andliga och förnuftiga har i motsats till det sinliga den karakter, att hvad en däraf vinner, det kommer i själfva verket alla till godo. Nyblæus Rel. upps. 108 (1868, 1874). Ett .. andligt (oberoende af tid och rum) varande. Ribbing Anthrop. 40 (1870, 1879). Åberg i NF 13: 748 (1889).
γ) (i högre stil) (mer l. mindre) immateriell; förandligad. Andelig .. Äfven: subtilis; tenuis. Lindfors (1815). Synen är det andligaste af alla Sinnen. Trana Psyk. 2: 21 (1847). För vår andligare uppfattning af gudomen lämpa sig bäst de andligaste konsterna, tonens och ordets. Ljunggren Est. 2: 7 (1860, 1883) [jfr t. diese so geistige kunst (om tonkonsten)]. Den vackra kolonnaden på Suniums udde .., hvilken syntes allt luftigare, allt andligare, om jag så får säga, ju längre vi aflägsnade oss. Bremer G. verld. 6: 6 (1862). Nya test(amentet)s gudsbegrepp är andligare än Gamla test(amentet)s. Personne i NF 11: 1515 (1887); jfr 2. Cederschiöld Skriftspr. 70 (1897).
b) som gäller själslifvet; själens, själs-; sinnes-; jfr ANDE III 1. Bildningen i egentlig mening tillhör .. det andliga området och är själens daning till ande och frihet. Genberg 1: 43 (1865). — särsk.
α) motsatt FYSISK l. KROPPSLIG l. LEKAMLIG: psykisk (vare sig intellektuell l. moralisk); inre; stundom närmande sig d. Gossens andliga utveckling var försenad. Öpna din andliga syn. Nordenflycht QT 1744, s. 62. Dö af andligt skörbjugg. Tegnér 5: 438 (1825). (Grammatiken har) med skäl blifvit kallad en andlig gymnastik. Dens. 4: 354 (1828). Själens vanmagt och andligt elände / Skall ej samvetet agga mer (i himmelen). Stenbäck Dikter 160 (1850); jfr 2 c. (Folkvisan) är ett mystiskt uttryck af hela folkets innersta andliga lif. B. E. Malmström 1: 6 (c. 1860). Giftdryckens lekamliga och vidskepliga sagors andliga verkningar. Rydberg Sing. 93 (1865, 1876). Petrus .. hade .. ögonblick, då hans andliga mod .. svek honom. Dens. Sägn. 63 (1874, 1884). Folkets andliga helsa. Wisén Tal 23 (1881). Menniskor, som .. hemtat sin andliga näring ur Greklands bokverld. Rydberg Rom. d. 36 (1882). Hvilka tysta lidanden det kostar .. att vara en andligt modig man i en tid af andlig feghet. Därs. 168 (1884, 1892). — närmande sig β. Arbetare var Ödmann .. andlig arbetare på vidsträckta fält. Böttiger 5: 66 (1867). Så kalladt rent andligt arbete — t. ex. prestens, vetenskapsmannens (osv.). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 36 (1891).
β) motsatt MATERIELL. Atterbom Minnen 92 (1817). De stora männen (i Danmark) äro väl .. höjda öfver massan; men man tycker sig dock klart kunna märka, huru de uppvuxit ur den andliga jordmån, som där jämnt .. är utbredd. Lysander Skr. 2 (1851). Den andliga odlingen (i Sv.) var ej mindre (än den materiella) omhuldad af konung Oskar (I). Odhner Lärob. 306 (1869, 1893).
Anm. till b. Då orden SJÄLISK o. SJÄLSLIG ej gärna användas, begagnas andlig i denna bet. äfv. ss. adj. till SJÄL, sbst.1
c) (mindre br.) som afser det högre l. djupare, i viss mån förborgade sammanhanget l. andemeningen af ngt; jfr ANDE VIII; ofta närmande sig 2. Wil .. någhor här sökia hemlighit sinne (dvs. mening), och then Leuiteska Laghen och Presterskapet .. til andeligh vthtydhelse dragha. Förspr. t. GT a 5 b (Bib. 1541). Allegorie, andelig vttydning. Swedberg Schibb. 249 (1716). Andelig betydelse: vis l. significatio typica, mystica, arcana. Lindfors (1815). Kahl Tegnér 186 (1851, 1868).
d) i inre måtto, i inre afseende; i (högre,) bildlig mening; motsatt: (i) YTTRE (måtto), (i) BOKSTAFLIG l. EGENTLIG (betydelse); jfr ANDE III 1 f. Det är en andelig jordbäfning, som går genom våra dagars historia. Tegnér 3: 217 (1823). (Man kan i dessa hem) under den strängaste vinter lefva ett angenämt sommarlif, — så vida ingen andlig nordanvind kastar drifvor deri. Bremer Sysk. 1: 186 (1848). — särsk.
α) ss. bestämning till ord, som beteckna blodsband o. d. (jfr 2 c β); i allm. motsatt KÖTTSLIG. Hvad skulle läraren vara, om han icke är lärlingens andelige fader, om han icke är honom i faders ställe ..? Tegnér 3: 328 (1830). Andlige söner af den gamla republiken. Rydberg Sägn. 56 (1874, 1884). Andeligt moderkall. Dens. Vap. 341 (1891).
β) i uttr. de kristnas andliga prästadöme, andligt prästerskap o. d. (jfr 2); jfr ALLMÄN I 1 a α β’. Alnander 80 (1770). Anjou Kyrkohist. 7 (1842, 1867). Därs. 66 (1867).
2) [jfr fsv. andelik thing, j aandelighe beskodhan, d. aandelige betragtninger, aandelig trøst, holl. geestelijke oefeningen, ä. t. ein geistliches leben führen] med afs. på det religiösa; jfr ANDE III 3, äfvensom VII.
a) (i bibelspr. o. däraf påverkad framställning) uppfylld l. genomträngd l. inspirerad l. ledd l. frambragt af helig ande l. den Helige ande; ofta motsatt KÖTTSLIG l. VÄRLDSLIG.
α) om person: hos hvilken anden (i motsats till KÖTT; se ANDE III 3) är den rådande principen; upplyst l. styrd af Guds ande. J ären icke kötzlighe vtan andelighe (ἐν πνεύματι), om gudz ande annars boor vthi idher. Rom. 8: 9 (NT 1526; Luther: geistlich). Kallas then menniskia andelighen, som all ting handlar effter andan, än doch hon vnderstundom medh aldra vthwertughasta gerningar vmgår. Förspr. t. Rom. 3 a (Därs.). Then andeligh är (ὁ πνευματικὸς), han kan döma om all ting. 1 Kor. 2: 15 (Därs.; Bib. 1541: then andelighe; öfv. 1883: den andelige). Fahlcrantz 5: 11 (1830, 1865). — särsk.
α’) (föga br.) utrustad med andens särskilda l. utomordentliga gåfvor. Ther nw någhor läter sigh tyckia han är prophete, eller åndelighen (πνευματικός), han besinne huad iach scriffuar. 1 Kor. 14: 37 (NT 1526; öfv. 1883: andelig).
β’) religiös, gudfruktig, from; i sht [jfr Rom. 8: 5; se under ANDLIGEN 2 a] i n. ss. adv. i förb. med SINNAD; jfr HIMMELSK, KÖTTSLIG, VÄRLDSLIG. Allvarligt, andligt sinnad(:) pieux. Schulthess (1885, under sinnad). — (mindre br.) Andlig .. (betyder bl. a.) Sinnad för öfverjordiska, heliga, gudliga ämnen; religiös; himmelskt stämd .. T. ex. ”en andlig menniska”, gudfruktig. Almqvist (1842). Synpunkten (till o. med) hos de flesta andeliga är så låg, att de äro nöjda, om de nätt och jemt undslippa helvetet. Rudin 1 Evigh. 2: 649 (1870, 1878).
β) om ngt sakligt. Laghen är andelighen (πνευματικός), men iach är kötzlighen. Rom. 7: 14 (NT 1526; öfv. 1883: andelig). Lär osz menniskior ett andeligit lefwerne föra. Ps. 179: 9 (1695); jfr c α. Andelig är han (dvs. denna kunskap); ty han är tagen af Andans uppenbarade ord. Nohrborg 34 (c. 1765). Kyrkan är på ena sidan en andelig stiftelse .. Men på andra sidan är äfven kyrkan en verldslig inrättning. Tegnér 4: 214 (1827); jfr 3. — religiös, from. A(ndlig)a .. tankar. Dalin (1850). jfr: Hans Sardinska Maj:t .. (vill ej) tillåta någon af sine undersåtare förföljas af sine medundersåtare, ehuru andelig (dvs. ledd af religiösa motiv) deras välmening ock kunde vara. Björnståhl 2: 27 (1773).
b) med afs. på (yttre uppträdande i) sång, tal, skrift o. d.; urspr., särsk. i bibelspr., sannol. nära anslutande sig till a (jfr α nedan); i allm. motsatt VÄRLDSLIG l. PROFAN o. mer l. mindre anslutande sig till c: religiös; uppbygglig, uppbyggelse-; ofta närmande sig bet.: kyrklig (jfr 3).
α) [jfr d. aandelige sange, skrifter osv., holl. een geestelijk gezang l. lied, t. geistliche lieder] om sång, dikt, skrift, konstalster, föredrag, framställningssätt o. d.; i bibelspr., där ordet användes om sånger, antagl. betecknande dessa ss. inspirerade l. uppfyllda af Guds ande; eljest i allm.: af religiös(t) syfte l. innehåll l. prägel; afsedd för uppbyggelse (se ofvan). Andliga sammankomster. Andlig musik. J psalmer och loffsongar och andeligha wijsor (ᾠδαῖς πνευματικαῖς). Ef. 5: 19 (NT 1526). Kol. 3: 16 (Därs.). Andelige böcker. Columbus Ordesk. 11 (1678). I en alfwarsam presta- och andelig styl. Swedberg Schibb. 178 (1716). Andelige Och Verldslige Dikter. Frese (1726; titel). Hülphers Mus. 3 (1773). (Den) andeliga vältaligheten. J. Wingård i 1 SAH 1: 151 (1786, 1801). Lindfors (1815). Medeltidens andliga drama. Rydqvist i VittAH 19: 68 (1836). Andlig konsert .. andlig sång. Schulthess (1885). jfr: Den andeliga Lärostolen (dvs. predikstolen). Lindblom i SAH 5: 178 (1809); jfr 3.
Anm. till α. Till denna anv. (jfr äfv. 1 c, d) sluter sig i viss mån den särsk. i ä. tid vanl. anv. af and(e)lig äfv. i annat sammanhang i titlar på vissa böcker af religiöst innehåll. En Andeligh Watukälla. H. Ausius (1641? titel) [efter t. Geistliche Waszerquelle (Förtsch)]. Andelig Dufvo-Röst, Eller En Gudelig Själs Enskildta Sång-Andacht. O. Kolmodin (1731, 1742; titel). Johann Arndts andliga Skattkammare. Angeldorff (1839; titel).
β) [jfr t. geistlicher dichter] om författare o. d.; i allm.: på det andliga l. religiösa området. Andelige talare. J. Wingård i 1 SAH 1: 143 (1786, 1801). Att såsom en sannfärdigt ”andelig” sångare tolka både .. (själsbekymrens) bitterhet och .. (den gudomliga tröstens) himmelska sötma. Atterbom Minnest. 2: 148 (1853); jfr a. Såsom andlig skald var .. (Spegel) den störste på sin tid. Claëson Lit. hist. 51 (1870, 1877).
c) som tillhör l. afser l. angår det religiösa området (särsk. i inre måtto) l. människoandens förhållande till Gud o. ett evigt lif; af religiös art; i religiöst afseende; ofta motsatt TIMLIG l. JORDISK l. VÄRLDSLIG; stundom närmande sig a (särsk. i ä. tid) l. 1 a. Andliga strider. Effter the (dvs. de heliga i Jerusalem) haffua deelat medh hedningana theras andeligha ting (τοῖς πνευματικοῖς αὐτῶν), är tilbörlighit ath the äro them tienstactughe medh theras lekamligh ting. Rom. 15: 27 (NT 1526; öfv. 1883: deras andeliga goda). Åndeligha gåfuor. 1 Kor. 14: 1 (NT 1526). Stridha medh andeligh wapn emoot diefuulen. Förspr. t. Ef. (Därs.). Then retta andeligha tuchten. Förspr. t. Syr. (Bib. 1541). Vthi all andeligh wijsdom och förstånd. Kol. 1: 9 (Därs.). Ånger och andeligh sorg (göttliche Traurigkeit). Muræus Föret. A 3 b (1648). Hans Kongl. Höghets andeliga och timmeliga wälfärd. Carl XI (1690) hos Nordberg 1: 9 (ur instruktionen för C. XII:s lärare). Then .. / .. (som) andlig fattig är. Ps. 198: 2 (1695); jfr: Andligt fattig. Ps. 217: 2 (1819) samt anm. 1:o o. 2:o till ANDLIGEN. Andelig tröst. Serenius (1741). Våre Andelige fiender. Rönigk Fres. 127 (1753). Andeligt högmod. Därs. 144. Det andeliga mörkret. Schartau Pred. 75 (1802). Andelig erfarenhet af nådens .. sötma. Därs. 93 (1803). Med andeliga ting (spiritualia) förstås allt. som afser menniskans inre förhållande till Gud. Norbeck 70 (1840). Andelig sömn, som förhindrar en menniskas frälsning. Rudin 1 Evigh. 1: 14 (1870, 1878). jfr: Otroo .. then (dvs. som) aldra andelighasta last är. Förspr. t. Rom. 3 a (NT 1526). — särsk.
α) [jfr holl. het geestelijke leven, t. das geistliche leben samt 1 Kor. 15: 45] i uttr. andligt lif, (människoandens) lif i (tron på) Gud, o. dess motsats andlig död; jfr TIMLIG, EVIG. Rönigk Fres. 162 (1753). (Dina andliga fiender) stå efter ditt lif, ditt andeliga och eviga lif. Hagberg Pred. 6: 38 (1820). Det andeliga lifvet är ett nytt lif i Christo Jesu. Thomander Pred. 1: 35 (1849). Den andliga döden är själstillståndet hos den menniska, som genom synden skilt sig från Gud. Östrand i NF 4: 78 (1880).
β) [jfr fsv. andelek dotter sancti iohannis, ä. holl. deeze myne geestelijke dogter, t. geistlicher vater] ss. bestämning till ord, som beteckna blodsband o. d. (jfr 1 d α).
α’) (mindre br.) med afs. på förh. mellan Gud o. (människo)andarna. Haffue wij nu kötzligha fädher .. och fruchte them, Skole wij tå icke mykit meer vnderdånighe wara them andeligha Fadhrenom (τῷ πατρὶ τῶν πνευμάτων) ..? Ebr. 12: 9 (Bib. 1541; öfv. 1883: andarnes Fader). Den andliga bruden, / Som Christus förlossat. C. F. Dahlgren S. arb. 1: 135 (1826).
β’) i annan anv. Kellgren i 1 SAH 1: 134 (1786, 1801). Denna heliga rörelse .. sökte (Paulus) .. meddela sina andeliga barn. Lehnberg Pred. 1: 33 (c. 1800). (Paulus) hade ej timliga skatter att gifva åt denna sin andeliga son (dvs. Timoteus). Wallin 1 Pred. 1: 344 (c. 1830). jfr: Presterne, som then menighe mans ondhelighe lerefedher vara skule. RA 1: 490 (1546).
3) [fsv. andeliker; efter mlat. spiritualis, användt ss. motsats till temporalis l. mundanus l. secularis] som tillhör l. angår l. utmärker l. står i samband med kyrkan l. kyrkans tjänare; i kyrkligt afseende; kyrklig; ecklesiastik; prästerlig; ofta stående nära 2. En andlig (riddar)orden [jfr holl. eene geestelijke (ridder)orde, t. ein geistlicher orden]. Andligt frälse [fsv. andelikit frälse]; se FRÄLSE. Hwadh Skade ok fördærf .. (dessa riken) baade j aandelege motte ok wærdzlega lidith .. hafwa. G. I:s reg. 1: 52 (1523); jfr 2. Då the (danske, gm upprättandet af ärkebiskopsstolen i Uppsala) hade i swerge mist / sin andeliga makt. Messenius Christm. 256 (c. 1616). Svenska Mans-Klädedrägten .. kan .. fördelas i 2:ne Hufvudslag, nemligen: Andelig (vestitus Ecclesiasticus) och verldslig (Secularis). Manskläd. 1 (1778). Hertig Valdemar försköt .. (Torkel Knutssons) dotter, under förevänning att de voro i andelig slägtskap, emedan fadren burit hertigen till dopet. Geijer II. 2: 199 (1832; med afs. på katolsk uppfattning) [jfr fsv. gudhsivia lagh]. Den andliga makten är i sin natur skild från den verldsliga. Tegnér 4: 67 (c. 1838). Förbud för lekmän att bortgifva .. andliga embeten. Anjou Kyrkohist. 43 (1842, 1867). (Kapucinens) nakna ben .. (stucko) fram under den andliga kjolen. Beckman Påfv. 45 (1880). — särsk.
a) med afs. på kyrkans juridiska l. dömande myndighet. Andeligh rett Ius pontificium, ius canonicum, decreta patrum. Helsingius (1587) [jfr fsv. doctor i andelikom oc wärdzlikom rät]. Ächtenskapz Saker .. (lyda) deels under werldzlig, deels andelig Rätt. Kyrkol. 15: 1 (1686). Andelig domstol, Forum ecclesiasticum. Sahlstedt (1773). Andlig domsrätt är den domsrätt, som utöfvas af kyrkan genom hennes organ. C. G. Hammarskiöld i NF (1876). — [jfr mlat. gladius spiritualis, t. das geistliche schwert] i förb. det andliga svärdet, bildl. om kyrkans makt o. domsrätt. (Påfven) hadhe giffuit honom (dvs. Gustaf Trolle) macht .. at föra bådhe werldzligit och andeligitt swerd. O. Petri Kr. 312 (c. 1540). jfr Fahlcrantz 1: 6 (1835, 1863).
b) om person: som egnat sig åt kyrkans tjänst; särsk. om präster o. munkar.
α) [jfr fsv. andelica män] (numera nästan bl. hist. l. i fråga om utländska förh.) ss. attribut. The Andelige personers inkomst. Schroderus Uss. G 3 b (1626) [jfr holl. een geestelijk persoon]. Serenius (1741). Gick så förbi en andlig man (dvs. en präst). Lenngren 17 (1794). Tvenne andelige män .. utgjorde mitt (res-)sällskap. Nicander Minnen 1: 185 (1831). De andlige Lorderne d. ä. Biskoparne. Svedelius Statsr. ansv. 141 (1856). Andeliga och verldsliga furstar. SAOB (1870) [jfr t. geistliche fürsten]. jfr: Presterne (hos judarna) woro andelige personer; the äldste woro en werldslig öfwerhet. Spegel Pass. 33 (c. 1680).
β) [jfr holl. een geestelijke, t. ein geistlicher, die geistlichen] substantiveradt; i sht i fråga om katolska förh.; numera företrädesvis i pl. RA 1: 342 (1544). Att .. dhe Andelige .. fullgöra .. (sitt) kall och embete att tiäna Gudh. RARP 1: 21 (1627). I catholska länder .. finner man nästan (lika) så många andelige, som åhörare. J. Wallenberg 100 (1769). Författaren (dvs. Saxo) .. var en andelig. Geijer II. 1: 189 (1825). Draga de andelige inför verldslig domstol. Dens. II. 2: 162 (1832). De andlige ledde till en början alla byggnadsarbeten för kyrkliga ändamål, men småningom se vi borgerliga byggmästare uppträda. Hildebrand Kyrkl. k. 58 (1875). jfr: Det äfven hos oss protestanter brukliga uttrycket ”andlige” (”det andliga ståndet”) om församlingens lärare kan .. icke .. frånkännas en viss betänklig katolsk bismak. Fehr Underv. 219 (1894); jfr c. jfr äfv. KLOSTER-, ORDENS-, VÄRLDS-ANDLIG. — särsk.
α’) [jfr fsv. fore alla andelika oc werldzlika] i sht hist. i uttr. andlige och världslige, ofta med afs. på prästerskapet ss. jämte öfriga stånd utöfvande politisk befogenhet l. representeradt i riksdagen o. d. G. I:s reg. 1: 94 (1523). Alle wåre trogne Vndersåter, .. så wäl .. Andelige som Werldzlige. Plakat ang. bönedagar 9 Febr. 1614; jfr SFS 1896, Bih. nr 100, s. 2. Fem andelige och tiugu verldslige underskrefvo denna .. val-act. Celsius G. I:s hist. 70 (1746, 1792).
β’) (†) i fråga om gammaltestamentliga förh. Daniel .. warder en Förste j hela Babels Rike, och en Biscop eller Öffuerste offuer alla Andeligha och Lärda. Förspr. t. Dan. (Bib. 1541). Hans (dvs. afgudakalfvens) Andelighe. Hos. 10: 5 (Därs.). Därs. 9: 7.
c) [jfr holl. de geestelijke stand, t. der geistliche stand] i förb. det andliga (dvs. prästerliga) ståndet. RARP 1: 129 (1630). I de flesta Landsorter gör den ringare hopen sig föga begrepp om förtjenst och anseende hos något annat Stånd än det Andeliga. Kellgren 3: 149 (1785). Sedan den christna kyrkan i 11:te seklet vunnit stadga i Sverige, uppträder snart det andeliga ståndet .. såsom ett priviligieradt stånd i Staten. Nordström Samh. 1: 211 (1839). Fehr Underv. 219 (1894; se under b β). jfr: En del .. voro af den mening, at Prästerskapet nu mera ey bör kallas något Andeligit Stånd, utan Läro- eller Prediko-Ståndet. 2 RARP 2: 395 (1723). — jfr: (†) Thet Andeligha kallet skall icke infalla (dvs. inblanda sig) vthi werldzliga saker. KOF 1: 252 (1575).
d) (†) med särsk. afs. på klosterlifvet. Hwadh iagh (dvs. en klostersyster) .. hadhe emoot Reglen och then Andelighe ordningen giordt. Lælius Jungf. C 8 b (1591). jfr Därs. D 7 b.
e) i sht hist. lydande under l. tillhörig kyrkan l. ngn kyrklig institution (t. ex. kloster) l. prästerskapet. I Konung Gustafs tid .. (blefvo) de Andeliga Godsen .. Kyrkan och Klostren ifråntagne. Botin Hem. 2: 38 (1756, 1789). De andliga hemmanen. Forssell Hist. 1: Bil. s. 8 (1869). jfr: Andeliga bönder. Därs. s. 5. — (ss. hvard. fullt br.) Andlig östgöte (benämning på inbyggare i Linköpings stift, hvilken har sitt hemvist i en utom Östergötland belägen del af stiftet). Inbyggarne (i denna trakt) .. voro andelige Vestmanlänningar (dvs. tillhörande Västerås stift), och verldslige Nerikesboer. Linné Västg. 262 (1747).
(1, 2) -GÖRA~20, v. förandliga. Andelig-giöra sit kiött. Serenius (1734, under sublime). (Människans) naturliga, ännu icke andliggjorda tillstånd. Thomander Skr. 1: 286 (1863).
Spalt A 1348 band 1, 1898