| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANDLIGEN an3dligen2, äfv. -li2gen, äfv. ANDELIGEN an3deli2gen (a`ndeligen Weste), adv.
adv. till föreg.: på andligt sätt; i andligt afseende, i andlig mening, i andlig måtto; andligt. Andeligha, Spiritualiter. Lex. Linc. (1640). — särsk.
1) till ANDLIG 1. (Fru Nordenflychts) intagande skugga, i hvilken jag bekänner att jag är andeligen förälskad. Thorild 2: 89 (1784). Naturens betraktande är .. för den andligen friska ett djupt, religiöst behof. Fries Utfl. 1: 39 (1843). (Dessa romerska palats) leda både kroppsligen och andligen sina anor från Kolosseum, ty det var icke endast dess travertinblock, utan äfven något af dess romerska styl de tillegnade sig. Rydberg Rom. d. 275 (1882). Anemiska personer känna sig andligen svaga och trötta. A. Levertin i Ill. hels. 505 (1889). Ynnestbevis, på hvilka hon andligen taladt lefde året om. Ahrenberg Vår landsm. 68 (1897). — särsk. (†) till ANDLIG 1 d. Then stora stadhen som heter andeligha (πνευματικῶς) Sodoma. Upp. 11: 8 (NT 1526; öfv. 1883: i andelig mening).
a) till ANDLIG 2 a. The som andelighe äro the äro andeligha sinnadhe. Rom. 8: 5 (NT 1526; öfv. 1883: andeligt). Wij .. tale .. medh .. (de ord) som then helghe ande lärer, andeligha vthredhandes thet andelighit är. 1 Kor. 2: 13 (NT 1526; Bib. 1541: dömom andeligha saker andeligha). Andeligen sinnad, geistlich gesinnet. Lind (1749); jfr anm. 2:o nedan. 1 Kor. 2: 14 (NT 1883).
b) till ANDLIG 2 c. En andeligen obekymrad menniska. Schartau Pred. 95 (1809). Andeligen sofvande. Därs. 119 (1823). — särsk. i uttr.
α) and(e)ligen fattig; jfr ANDE III 1 f α α’. Salighe äro the som äro andeligha fattighe (οἱ πτωχοὶ τῷ πνεύματι). Mat. 5: 3 (NT 1526; Luther: geistlich arm; öfv. 1883: i anden); jfr anm. 1:o nedan. För de andeligen fattige predikades det Evangelium, som lofvar de ångerfulla förlåtelse, de svaga styrka, de bäfvande mod. Wallin 1 Pred. 1: 96 (c. 1830).
γ) and(e)ligen död o. d.; jfr ANDLIG 2 c α. Att ej .. / .., i fullbordad synd, jag andeligen dött. Ps. 171: 7 (1819). Någon andeligen död, ännu ouppväckt och framhärdande syndare. Wallin 1 Pred. 1: 345 (c. 1830).
Anm. 1:o Möjl. beror den i vissa senare bibelöfvers. gjorda ändringen af andeligha fattighe Mat. 5: 3 till andelige fattige (se ofvan) därpå, att det förra ordet ansetts vara pl. af adj. AND(E)LIG. Säkert är, att andelige på nämnda ställe i senare tid fattats så; jfr: De andelige eller rättare i andanom fattige. Franzén Pred. 5: 237 (1845). Möjl. utgår äfv. andlig fattig Ps. 198: 2 (1695; se ANDLIG 2 c) från en dylik uppfattning.
2:o I st. f. uttr. and(e)ligen sinnad (se 2 a) begagnas nu hellre andligt sinnad (jfr under ANDLIG 2 a α β’). Däremot föredrager man i de under 2 b anf. uttr., liksom i allm. i bet. 1, formen and(e)ligen.
Spalt A 1355 band 1, 1898