Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANDUNGE an3d~uŋ2e (a`ndunge Weste), m.||ig. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
unge l. ungfågel af andsläktet, särsk. af vildanden. Här hade de fått ugleungar för andungar. Linné Ungd. 2: 36 (1732). Hagdahl Kok. 632 (1879). — (mindre br.) = ANKUNGE Brehm 1: 252 (1874).
Ssgr: ANDUNGS-HUND30~ l. 31~2. Svederus Jagt 322 (1832). —
-JAKT~2. Greiff 87 (1828).

 

Spalt A 1370 band 1, 1898

Webbansvarig